Tjejmilen

Det är otroligt att det inte hänt förut! I går morse när jag vaknade kände jag det typiska ont-i-halsen som talar om att en förkylning är på gång. Och idag var det dags för tjejmilen. Hur skulle jag göra? Att ställa in var inte ett alternativ! Så jag tänkte att en mil kan man ju faktiskt gå.

Men när starten väl gick och alla andra började jogga kunde jag inte låta bli, utan joggade på. Jag ändrade taktik till att jogga lätt hela milen. Efter halva loppet hade det gått kanonbra och jag ökade mer och mer för varje kilometer. Den sista biten tog jag i ordentligt, fast jaginte skulle. Väl i mål blev tiden 66 min, bättre än förra årets 69 min, och den andra halvan gick 4 minuter fortare än den första.

Jag slapp också det för mig numera karaktäristiska illamåendet efter loppet. Det var nog det jag var mest glad över!!!!! Nu återstår att se hur förkylningen mår efter löpningen. Just nu känner jag mig inte sämre i alla fall!