Hurra för skottdagen

Alla gnäller på skottdagen. Säger att man får jobba gratis en dag. Men jag har kommit på att för oss som jobbar på timmar är det ju bara bra med en dag till att jobba och få ihop tillräckligt med tid på.

Dessutom fyller min faster år idag och det måste ju firas lite extra när det är den riktiga dagen. Och just den här födelsedagen valde hon att fira hos oss i Stockholm, så jag har fått vara ute och käka en jättegod middag med släkten på Trattoria Romana i Gamla Stan. Kanongod mat och trevligt sällskap. Alltid kul att träffa kusinerna!

Nytt jobb

Idag har jag fått ett nytt jobb. Visserligen bara ett vikariat i tre veckor. Men det händer ändå någonting, vilket känns kul, eftersom det stått stilla ett tag. Skönt att få vara på samma ställe i tre veckor, då känner jag att jag får lite mer ansvar, och hinner komma in i arbetet mer än när jag bara är där i en eller två dagar. Dessutom kan det bli förlängt...

Nu börjas det

Igår gjorde jag det. Betalade min första avbetalning på studielånet. Känns så där lagom kul... Men visst, man får ju vara glad att man kunnat få pengar från CSN, annars hade jag väl inte kunnat plugga alls.

Fast det hade varit LITE roligare att betala om jag hade haft min examen och ett jobb. Just nu känns det som att jag tagit massa lån för ingenting...

Allt har sin tid!

Indra är förresten fortfarande halt. Vi har varit hos veterinären igen, men de vet inte vad det beror på. Så nu har vi fått en remiss till Regiondjursjukhuset i Strömsholm, där vi först får träffa en ortoped och sen ska hon få göra en magnetröntgen.

Tråkigt att det behövs, men bra att det blir gjort!

Börjar komma igång lite sakta

Nu är förkylningen i stort sett över. Jag är lite snorig och så, men det är ingen större fara. Jag vill ändå ta det lugnt med träningen och inte riskera att bli sjuk igen. Därför går jag bara snabba promenader den här veckan. Och det är skönt!

Har fått en träningskompis!!!!

Det lönade sig ändå att jag blev förkyld. För när nu maran blev uppskjuten ett år vågade sig min älskade syster på att hoppa på projektet. Så nu har jag någon att träna, ladda och bäva tillsammans med! Hurra!

Nu börjar jag faktiskt känna mig mycket bättre. Inte så mycket hosta och inte så täppt i näsan. Men jag tar det lugnt ett tag till, för att inte dra på mig någonting igen. Nästa vecka hoppas jag på att komma igång igen, och då med syrran som sparringkompis.

Vi kanske blir nästa systrarna Kallur...

Kastar in handsken

Det går inte över... Nu har jag fått feber igen dessutom. Jag har vägt för och emot, jag har konfererat med min PT. Och nu har jag bestämt mig. Det blir ingen marathon i år. Det är bara tre månader kvar nu och jag har inte kunnat träna ordentligt på hela vintern. Om jag skulle börja träna när jag väl blir frisk nu så kommer jag bara stressa och riskera att bli sjuk igen.

Så jag hoppar över det. Jag ska satsa på halvmaran i stället och förbättra min tid där, och även förbättra min tid på milen. Då har jag lite mer tid på mig att träna.

Men jag ger inte upp, inte. Jag SKA springa maran nån gång i mitt liv. Därför är jag redan nu fullt inställd på Stockholm marathon 2009 i stället! Och det är ju bra, för då får jag ju hålla liv i bloggen ett år till...

Jag börjar förtvivla

Igår blev det värre igen. En ny förkylning alltså, innan den förra ens gått över. Ont i huvudet, näsan rinner, ont i halsen.

Blir det nån marathon för mig i år???

Nu var det länge sedan jag skrev något igen... Beror dels på att jag inte tränat nåt, eftersom förkylningen är seglivad, och dels på att jag jobbat ganska mycket. Att jag jobbat så pass mycket har nog dessutom bidragit till att förkylningen inte vill ge med sig.

Men jag har haft så kul den här veckan. Har jobbat min första vecka som lärarvikarie. Klassen var en etta, alltså sjuåringar. Alltså lite mindre än min utbildning gett mig kunskap om. Men det var superkul ändå. Jag fick använda all min kreativitet och hitta på roliga uppgifter åt dem. Det känns härligt att få jobba med det som jag nu är utbildad till, jag har ju väntat på det i fem år.

Slappa

När man en gång har gett efter för förkylningen är det ju egentligen riktigt skönt. Efter jobbet idag kunde jag med gott samvete åka hem och lägga mig framför TV:n. Annars skulle jag ha åkt till gymet. Ringde pojkvännen, som också han är sjuk, och frågade vad han ska göra i kväll. "Så lite som möjligt", svarade han. Jag undrade då om han ville komma hem till mig så kan vi göra så lite som möjligt tillsammans.

Så nu ser jag fram emot en kväll i vilandets tecken.

Vad var det för fel på den här natten???

Usch vad jag sov dåligt inatt! Jag var jätteduktig och gick och la mig redan klockan 22.00 i går kväll. SKippade att träffa pojkvännen för att jag skulle få sova ordentligt. Men tji fick jag...

Först kunde jag inte somna. Sen vaknade jag 02.30, 03,30, 04.00, samt 05,30 då det var lika bra att gå upp. Jag svettades som en gris hela natten och snoret hopade sig i näsan.

Var ändå förvånansvärt pigg på jobbet...