Friskvård

Min arbetsgivare är generös nog att erbjuda alla anställda en timme betald friskvård. Jag har min timme på torsdagar. Så idag gick jag hem med tanken att sticka ut på en löptur. Men i bilen hem kände jag att allt inte var som skulle. Jag hade lite ont i halsen och näsan kändes precis så där som den gör dagen innan man håller på att bli förkyld. Så min friskvård bestod i en tupplur på soffan i stället. Och det kan ju inte arbetsgivaren klaga på, för det gör att jag kopplade av direkt och förhoppningsvis slipper bli sjuk!

Nu har jag ont i huvudet, men halsontet har släppt. Jag vill INTE bli sjuk. Dels har jag jobbet. Sen är det Tjejmilen på söndag och, framför allt, halvmaran nästa lördag. DÅ gäller det att vara frisk!

Mörkret anfaller, det börjar bli höst!

Igår var jag ute och sprang rätt så sent på kvällen. Och det var så skönt! Det var nog första gången på jättelänge som jag kände att det var riktigt skönt att springa. Allt kändes bra liksom. Jag tror att det kan ha varit den svala luften. Det är så skönt med dessa kalla höstkvällar, man känner att man verkligen kan andas igen!

Det enda problemet var att det blev mörkt efter ett tag, och troligen var det något fel, för inte en enda gatlampa var tänd. Jag ville inte gärna springa i skogen i mörkret, så jag tog mig ut till villaområdet där det i alla fall kom lite ljus från husen. Jag var inte direkt rädd för att springa i mörkret, men det var ju lite svårt att se vart jag satte fötterna. En stackars groda hoppade förskräckt undan när jag kom farande. Och jag blev nog minst lika rädd...

Ajajaj

Jag har sån träningsvärk i magen så jag knappt kan stå rakt :) Nu är det verkligen dags att börja träna magmusklerna lite mer regelbunde!!!!

Magont

Jag har haft en konstig värk i magen hela dagen. Först förstod jag inte vad det var. Trodde att det var nån typ av hungerskänslor. Men sen kom jag på. Det var visst träningsvärk

Jag körde lite situps på boll igår innan spinningen. J-klar vad det måste ha tagit.

Statistik

Klockan 05.47 åkte jag från pojkvännen i morse. Klockan 06.07 körde jag ner på Centralbron. Klockan 06.27 var jag framme hos mamma och pappa. Det tar alltså exakt lika lång tid åt båda hållen från mitten av stan.

Lite värdelöst vetande bara...

40 minuter

Under en ganska lång tid nu har Indra och jag gått som längst 30-35 minuter på våra promenader. Jag var så glad när vi kom dit, eftersom det var vad vi brukade gå på våra morgonpromenader innan hon blev sjuk. Så jag har liksom nöjt mig med det och glömt bort att fortsätta öka promenadernas längd. Men i torsdags påminde Camilla på Hundkuranten mig om att jag ska fortsätta utöka våra promenader.

Så idag gick vi 40 minuter oh det gick alldeles utmärkt. Hon haltade inte då och verkar inte ha ont nu i efterhand heller. Hurra!

Nu är det slut

på OS för den här gången! Hur ska vi klara oss utan segling, taekwondo, basket, fäktning, konstsim och alla andra sporter vi inte visste att det inte går att vara utan??? Snyft!

Jaja det är bara 1½ år till vinter-OS i alla fall!

Spinning

Idag fick jag ett ryck. SATS ligger ju bara 3 minuters cykelväg från pojkvännens hus, så jag bestämde mig för att åka iväg och köra spinning. Det har jag inte gjort sen innan jul, så det var lite spännande, skulle detvara för jobbigt??

Det var ett cykelpuls-pass, dvs alla deltagare har en pulsmätare på sig och på en skärm där framme kan man se hur man ligger i puls hela tiden. (Som tur var visste ingen annan vilken av mätarna som var vems. Jag var lite orolig annars att det skulle bli ett enda stort sneglande på varandra.) Hela passet var sen uppbyggt kring vilken pulszon man skulle ligga i.

För mig passade det som handen i handsken. Jag gillar statistik och sånt när jag springer. Det var kul när hon sa att under en låt skulle pulsen ligga på EXAKT 80% av maxpuls. Då blev det liksom en utmaning att hålla sig där, så man glömde lite bort att det var jobbigt att trampa. Så det passet ska jag absolut gå på igen!

Tänk att ridsport kan vara spännande!

Idag när jag var ute och sprang lyssnade jag på OS på radion. Och det som gällde var ridsport. Inte direkt nånting jag skulle kolla på om det gick på tv. Men idag lyssnade jag koncentrerat. Och inte nog med det, det var riktigt spännande! Jag glömde till och med bort att tycka det var jobbigt att springa! ¨

Men så är det när det är OS. Då blir de flesta sporter roliga. Särskilt när en svensk har medaljchans. Det enda jag inte tittar på är fotboll och sånt, det är ju skittråkigt!

Snart släpps vi lös

Idag var jag med Indra och simmade på Hundkuranten. Det var andra gången efter semestern, och nu vågade vi låta henne få jobba lite igen. Förra veckan tog vi det lite lugnare, men idag fick hon köra på. Hon jobbar otroligt bra, vilken motivation! Jag håller en leksak famför nosen på henne och när hon kommer till änden av bassängen vänder jag och går åt andra hållet.

Jag tycker det är helt otroligt att hon går med på det. Hon ger inte upp. Hon simmar och simmar och simmar i hopp om att till slut få tag på leksaken. Och det får hon ju alltid också. Men vilken människa skulle gå med på det??? Tänk att du är ute och tränar och någon säger "bara hundra meter till". Men när du sprungit hundra meter säger människan "bara hundra meter till". Okej, du springer hundra meter till. Men när skitstöveln för tredje gången säger att du ska springa "bara hundra meter till", då skiter du i honom och slutar springa. Men inte hundar inte...

Nu har vi fyra gånger kvar på det klippkort med instruktör vi köpt. Jag frågade om hon trodde att vi skulle klara oss själva sen och det sa hon att det skulle inte vara några problem alls. Så då får vi börja simma själva. Det blir kul, för då blir jag själv lite mer engagerad. Dessutom är det ju billigare...

Springa av sig

Efter denna terminens första skoldag riktigt längtade jag ut i löpspåret. Jag ville springa av mig, bara njuta av skogen och tystnaden. Inte behöva tänka på annat än att sätta ena foten framför den andra. Så jag tog ett pass i Albyskogarna.

Det blev fartlek i Albys tvåkilometersslinga. Alla som sprungit den nån gång vet att den inte är att leka med. Det är backigt som bara den och den avslutas med löpning upp till toppen av slalombacken. Jag körde spurtar i alla uppförsbackar och tog det lugnt i nedförsbackarna. Det var riktigt jobbigt, men väldigt nyttigt.

Midnattsloppet hade rätt effekt: Jag känner mig peppad att komma igång ordentligt igen! Jag hoppas jag känner samma efter nästa lopp också!

Det ringer i öronen

Nu har jobbet kommit igång på allvar. Idag började skolan för barnen. Förra veckan hade vi bara 14 som mest, idag var det 23 och det bara ökar. Jag hör barnens röster i huvudet hela kvällarna. När jag satt i bilen på vägen hem försökte jag lyssna på radion, men insåg att jag bara ville ha det tyst, tyst, tyst.

Bild på nattens hjältar

Observera att bilden är tagen INNAN loppet. Det är därför vi fortfarande ser så pigga ut!

Bilden är tagen av pappa Calle Strand

Officiella resultat

Mitt officiella resultat från igår

Tid: 71,31 min
Tid vid 5 km: 34,53 min
Placering 4521
Genomsnittsfart 7,09 min/km

Jag slog syrran med tre hundradelar oh lyckades ta placeringen före henne. Men det är inte rättvist för hur loppet egentligen var. Hon fick hålla igen och jag slet tills jag kräktes. Så man kan väl säga att hon lät mig vinna!

Midnattslopp i månförmörkelse

Igår var det så dags för Midnattsloppet. Äntligen sprang vi tillsammans, syrran och jag. Hon var ju anmäld redan förra året, men då kunde hon inte vara med. Så i år blev det äntligen av.

Jag tycker att det gick riktigt bra. Tiden blev lite mer än 10 minuter sämre än förra året, men det är ju inte så konstigt med tanka på hur mycket jag tränat då. Vi hade i alla fall roligt under tiden. Massa folk som hejjade på och hjälpte oss fram. Man förstår hur de stora idrottsstjärnorna känner sig när de får stöd av en hel arena, för man blir verkligen glad när någon hejjar på! Vår väg lystes dessutom upp av en häftig månförmörkelse.

Efter loppet var det mindre kul. Jag fick uppsöka sjukvårdstältet och spy lite. Sen mådde jag illa HELA vägen hem. Inte kul i en smockfull tunnelbana, där alla är huvudet längre än mig. Till slut var det en tjej som såg mig, undrade hur jag mådde och gav mig en sittplats. I Mörby väntade pojkvännen med bil. Tur att vi gjorde så, att jag inte tog en bil och parkerade vid tunnelbanan, för jag hade inte velat köra just då... Precis när vi kom hem var det klipp. Magen tömdes. Sen var det bara att ligga på soffan, dricka små klunkar vatten och äta lite äpple i små tuggor. Nu mår jag bra igen!

Men jag tyker det är konstigt att det blev så. Vi sprang inte så fort och jag tog inte alls ut mig, förutom att vi spurtade lite på slutet. Möjligen kan det vara sportdrycken som jag drack några klunkar av. Ska aldrig dricka det igen!

Laddar för Midnattsloppet

Ikväll är det dags för Midnattsloppet. 22.00 går första starten. Det ska bli jättekul! Jag ska springa med syrran, så vi kommer nog ha superroligt!

Jag laddar med OS. Kan dom så kan jag!

Från rädd till räddaren

För typ 20 år sen klev jag på ett getingbo och fick 7 stick, varav 6 på huvudet. Efter det var jag livrädd för getingar. Jag ville inte klä av mig vinterkläderna, utan hade vantar och mössa på långt in på våren. En personal på dagis fick vara med mig hela tiden och hålla getingarna borta.

Med tiden har skräcken minskat och igår fick jag det ultimata beviset på att jag inte är rädd längre. En geting hade letat sig in i matsalen och flög runt bland barnen som åt mellanmål. Det var ju nästan kaos när de sprang runt. Och vem klev fram som räddande ängel??? Jo, JAG!!!! Det andra fröknarna sprang de också när getingen kom. Så jag tog ett glas, fångade getingen och släppte ut den. Vilken hjältinna!

Tungt

Jag var ute och sprang idag efter jobbet - fy vad tungt det var! Men så är det väl ibland! Bara kämpa på!

Nu har jag kommit igång med att jobba på riktigt! I natt drömde jag om barnen... Men det var inte en mardröm!

Nej jag trivs väldigt bra! Jag har verkligen hamnat i ett jättebra arbetslag! (Vet inte om jag skrivit det redan, men det tål att upprepas.) Läraren som jag jobbar med är jättetrevlig och hon låter mig testa på det jag vill med barnen. Min kollega på fritids är jättegullig och vi har kommit in som två virvelvindar och gjort om hela avdelningen, från möbleringen till regler till att vi börjat planera nya aktiviteter. Så nu ser jag verkligen fram emot hösten!

Min första lärarkalender

En sak som jag tycker om med hösten är att då får man skaffa en ny kalender. Eller i alla fall alla vi som lever i skolvärlden. Under några år nu har jag gått efter "riktiga" år, men nu är det dags att återgå till läsåren. Men en ny kalender är så härligt! Det är som om ett helt nytt år öppnar sig framför en med massa nya möjligheter.

Och i år är det speciellt! I år har jag min allra första LÄRARKALENDER!!!! Det känns som ett nytt steg i livet liksom, att ha en kalender som är kopplat till jobbet. Där planerar jag mina arbetsdagar och där finns alla viktiga telefonnummer.

Jag känner mig otroligt vuxen. Äntligen jobbar jag faktiskt med det som har varit mitt mål under sex år. Och jag har ett fast jobb, så det är värt att ha en kalender, eftersom jag faktiskt kan planera.

Första arbetsdagen avklarad

Så har man börjat jobba på riktigt då! Visst var det lite tungt att semstern var slut! Och visst var det väldigt tungt att gå upp i morse (klockan 05.30). Men till slut så blev det bra dag i alla fall!

Vi hade planeringsdag idag, så det blev en mjukstart. Det var skönt att träffa alla lärarna först innan det kommer massa barn. Jag hann också få lite mer grepp om vad det är jag ska göra och hur vi ska göra det. Jag har hamnat i en jättebra arbetslag med tre supertrevliga kollegor. Så det ska nog bli kanon!

Nu ska jag ge mig ut och springa. Det är ju dags för alla lopp nu, med start på lördag med Midnattsloppet!

OS-invigning

Jag vet inte om jag är den enda. Men jag ÄLSKAR OS-invigningar!!!! Då sitter jag verkligen bänkad framför tv:n. Det är mäktigt på nåt sätt att hela världens samlas på det sättet. Oh så har man flera veckor framför sig med rolig sport på tv!!!!! Jag har längtat länge!

Men även jag blir lite less under inmarschen. Det är spännande den första kvarten, men sen tröttnar jag. Så jag har marschen på i bakgrunden medan jag pysslar med lite allt möjligt. Har satt upp nya gardiner och satt igång att städa inför morgondagens kräftskiva. Men snart tror jag faktiskt Sverige kommer in!

Tillbaka på torra land

Nu är vi tillbaka från Skärgården. Det var väl inte det bästa vädret vi möttes av. Till att börja med åkte vi ut under det att stormen var i antågande och vi blev alla helt dyngsura. Sen regnade det konstant i ett dygn. På tisdagskvällen lättade det och igår hade vi i alla fall skapligt väder, men det var ju inte så man kunde ligga i solen och njuta.

Men vi har roat oss ändå. Massa kortspel och Yatzy och två långa bastusessioner på några timmar gjorde att vi hade det riktigt bra ändå. Det hade ju inte varit så mycket roligare här hemma direkt!

Men när himlen åter var fylld av regnmoln i morse tog vi vårt pick och pack och drog hemåt. Nån måtta får det va!

Anmäld

Efter myket velande under sommaren har jag nu bestämt mig. Igår anmälde jag mig till Stockholm Halvmarathon den 6 september. Känns lite läskigt med tanke på att jag inte alls är lika väldtränad som förra året. Men det får gå på ren vilja i stället. Maxtiden är 2,45, och förra året sprang jag på 2,09. Så jag har ju lite marginal att ta av. Jag tror ändå att det skulle vara en otroligt peppande grej att göra inför höstens träning och därför bestämde jag mig för att göra ett försök i alla fall!

Sorg

I fredags nåddes vi av ett väldigt tråkigt besked, då Indras uppfödare meddelade att Indras mamma hade fått somna in på grund av flera tumörer. Vi lider med uppfödaren! Och min söta systerdotter som hörde när jag berättade att "Indras mamma har fått somna" upprepade flera gånger med sorgsen röst "Indas mamma, Indas mamma, Indas mamma".

Semester från bloggen

Jag har läst att man ska ta total semester från allt, mail och telefon. Så jag får väl skylla på det. Nu är vi i alla fall "hemma" igen, alltså hos pojkvännen. Indra och jag körde hem igår och vi hade turen att få sälsskap av min kusin som genom långa diskutioner fick mig att glömma bort det tråkiga i att köra bil i 12 timmar. Klockan 19.30 kom vi hem till pojkvännen som gav oss ett varmt välkomnande i ett regnigt Stockholm.

Vi har haft det kanon i Pite! Bra väder och bara lugn och ro. Vi har inte hunnit med allt som vi tänkte göra, som att gå på bio och se "Mamma Mia", men det hinns väl med senare. Jag och syster min har i alla fall varit duktiga och hållt igång löpningen ordentligt! Trots att min älskade Ipod gick sönder...

Idag är det en omladdningsdag och i morgon åker vi ut till Skärgården för att njuta av lite semester tillsammans med pojkvännen. Kanske lite sol och bad och kräftor på bryggan om det inte blir för kallt. Vi hoppas på det!