Och ännu mera presenter

Inte nog med skattesmällen! Lite senare fick jag en present av Agria, där Indra är försäkrad. Jag hade trott att hennes rehabilitering inte kunde ersättas av försäkringsbolaget. Men jag kollade upp det idag för säkerhets skull. Och då säger den underbara människani luren att rehab INGÅR i försäkringen!!!! Gissa om jag hoppade av glädje!

Pengar från staten och försäkringsbolaget på samma dag! Och på min födelsedag till på köpet!

Vi pratade med en sjukgymnast idag och enligt honom ska Indra gå på ett gåband i vatten, för att hon ska kunna belasta benet ordentligt. Vi ska dessutom träna på att böja och sträcka leden här hemma, så att hon inte blir stel nu när hon inte får gå så mycket. Senare blir det simning i bassäng.

Min födelsedag

Hurra för mig! I dag är det min födelsedag. Så det kan gå, man blir ett år äldre igen. Det blir inget direkt firande idag. Jag hade fest i lördags och firande med familjen blir senare, när jag förhoppningsvis fått min examen.

Men jag fick en bra present idag. från staten av alla. Jag hade trott att jag i år skulle få betala tillbaka typ 5000 i skatt. Men när jag idag fick det preliminära beskedet stod det att jag får tillbaka runt 6000. Så jag blev mycket rikare på en gång. Det satt inte helt fel, de pengarna behövs till Indras rehabilitering.

Nu vet jag

Tack och lov för internet. Nu har jag lyckats ta redan på vad det var som var fel med Indra. Hon har någonting som kallas fragmentering av processus coronoideus. Det betyder att kulhålan i armbågen har växt ojämnt så att vikten från kulleden inte fördelas jämnt utan mot en punkt. På grund av detta har lösa benfragment uppstått, vilket i sin tur har orsakat inflammation och irriterad vävnad.

Så nu vet ni också...

Prinsessan Indra

Samtal från pojkvännen som är hemma hos mig medan jag är ute och handlar:

A: Hade du tänkt ge Indra nån annan mat än torrfoder?
J: Ja det finns färskfoder ovanpå mikron.
A: Aha. När jag gav henne torrfoder tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet. Sen satte hon sig i köket och pep...

Som sagt. Indra behandlas som en liten prinsessa just nu! Och det är hon värd!

Indra är ännu lite piggare idag. Nu börjar det svåra arbetet att hålla henne i vila fast hon själv tycker att vi ska busa och leka. Jag försöker tala om att när hon blir frisk så ska hon få busa så mycket hon vill. Men jag tror inte hon bryr sig om det. Hon lever nog mest i nuet...

För er som tycker att det är lite glest mellan träningsinläggen, kan jag erkänna att det stämmer bra överens med verkligheten. Det är glest mellan träningarna också... Men igår var jag faktiskt ute och sprang. Snö och strålande sol! Härligt!!!!!

Uppdatering

Under kvällen har Indra piggnat till lite grann. Hon har fått i sig lite mat och dricka. Nu på den sista promenaden gick hon riktigt fort, så jag fick hålla emot. Hon försökte till och med busa lite med pojkvännen. Så nu är min vanliga Indra tillbaka...

Min lilla Indra

Det är tur att inte Indra är en människa. För då kunde hon tala om vad hon ville ha. Och hon skulle få ALLT hon pekade på...

Igår opererades Indra i armbågen. De hittade en liten benbit som de tog bort. Hon kommer nog att bli bra igen. Men just nu mår hon väl inte så superbra. Hon ligger mest och sover. Hon vill inte ha mat och inte dricka. Lite fil har jag fått i henne. Hon gnyr lite då och då.

Mattes hjärta blöder... Indra behandlas som en liten prinsessa. Hon har fått en stor madrass att ligga på och en filt över sig för att hon inte ska bli kall. Jag har köpt färskfoder till henne för att det ska vara lätt att äta.

Tänk att man kan bry sig om en liten hund så mycket! Tårarna rann igår när veterinären ringde efter operationen. Dels för att jag tyckte det var synd om Indra, som enligt honom gått med detta i armbågen hela livet. Men också av lättnad, för att det inte var något värre, och för att det var något som vi kunde göra något åt. Flera gånger i natt gick jag upp för att se till henne.

Visst jag är lite fånig! Men det bjuder jag på!

Jobbiga jobbarkompisen Johanna

Jag håller på och läser en bok som handlar om Afghanistan. Eller en utspelar sig i Afghanistan, och genom att läsa den får man verkligen en inblick i landets historia. Bara krig, krig, krig och lidande. Det är väldigt dystert att läsa, men otroligt intressant. Jag visste inte så mycket om Afghanistan förrut, mer än allt det här med Talibanerna. Jag vet en gång för några år sedan, så jobbade jag med en kvinna därifrån. Jag frågade henne hur det varit att leva med talianerna. Hon sa att det värsta inte var talibanerna, utan det ständiga krigandet. Jag förstod då inte vad hon menade. Men nu förstår jag.

I alla fall... Idag jobbade jag med en annan tjej från Afghanistan. Eftersom jag just nu håller på oc läser boken kunde jag ju inte låta bli att fråga. Jag frågade och frågade; var det så, är det så? Hur var det med...? Stackars henne! Men jag försökte förklara att jag verkligen är intresserad, verkligen vill försöka förstå.

Hon hade själv läst boken, men tyckte den var för hemsk...

Fröken Strand

Nu har halva första veckan av mitt vik i skolan gått. Det är jättekul! Så roligt att vara med eleverna och se hur de lär sig något. Så roligt att få planera lektioner och se vilka ideer som fungerar och vilka som inte gör det.

Allt är förstås inte bara roligt. Vissa saker är svåra också! Framför allt är det denna ständiga medling mellan eleverna som är svår. Att ta deras konflikter på lagom mycket allvar. Veta när man ska lägga sig i och när det är bättre att de får lösa det själva. Tur att jag har så bra "kollegor" som ställer up och svarar på alla mina frågor.

Idag var det en tjej som undrade när de ringde och frågade mig om jag kunde vikariera. Jag sa att de ringde i fredags. "Vilken tur att de ringde just dig" sa hon. Jag tänkte så klart att så skulle hon nog ha sagt till vem som en kom. Men sen kom jag på att det inte är säkert. Så jag bestämde mig för att verkligen ta åt mig av komplimangen!

Hjälp!

Vad fort konditionen försvinner! Idag gav jag mig ut på mitt första löppass på en månad. Jag som kunde springa 2 mil för ett halvår sen, nu orkade jag inte springa 10 minuter utan att få blodsmak i munnen. Men men, det är bara att träna så är jag där snart igen...

Tidig morgon med Vasaloppet

Jag är inte särskilt förtjust i mina element just nu. Lite då och då sätter de igång och låter. Det är inget tyst ljud, utan det dundrar så man tror att det är jordbävning på gång. Och i morse, söndag morgon, satte de igång klockan 6.50. PRICK!

Jag gick förstås upp och stängde av dem alla tre och la mig sen i sängen igen. Men inte kunde jag somna om nu... Näädå, jag försökte verkligen slappna av, men min kvällströtta kropp tyckte att nu hade jag vilat tillräckligt. Så det var bara att gå upp.

Och jag hade ju ändå tur. I vanliga fall brukar TV inte erbjuda så mycket mer än Teletubbies på helgmornar. Men idag är det ju Vasaloppet. Så jag har titat på det ända fram tills nu.

Jag vill åka Vasaloppet nån gång. Precis som marathon är det en dröm. Vasaloppet känns som en ännu större utmaning, eftersom det inte finns så stora möjligheter att träna skidåkning här i Stockholm. Men jag har ju många år på mig och nån gång SKA jag!