Fy sjutton! Idag var det INTE skönt att springa. Jag hade bestämt mig för ett pass med tempolöpning, vilket innebär att man springer i högt tempo i 36 minuter och ökar tempot allt eftersom... Mördarpass alltså!
Det gick inge bra alls! Kroppen var inte med mig idag. Svetten rann som Niagarafallet och pulsen var hög som Mount Everest. Jag insåg att det inte var rätt dag att köra ett så tufft pass. Så jag kortade ner det till 26 minuter i högt tempo och sänkte sen tempot en aning de sista 10 minutrarna. Ändå var jag helt slut efteråt! Usch!
Vägen till Stockholm Marathon är inte alltid en dans på rosor.
söndag 30 september 2007
fredag 28 september 2007
Idag bär vi rött...
... för att visa vårt stöd till det burmesiska folket och munkarna som kämpar för frihet från militärens förtryck!
torsdag 27 september 2007
Jag vill tacka...
Visserligen har jag inte vunnit nåt pris än, men eftersom jag tvivlar på att jag någonsin kommer göra det så får jag tacka ändå. Idag vill jag tacka min gymnasielärare i idrott.
Det var han som fick mig att inse meningen med löpning. Han ansåg att idrotten var till för att vi skulle röra på oss, och han insåg att alla inte gillar att spela fotboll eller basket eller nån annan bollsport. Så vi var några stycken som nästan varje lektion tilläts att jogga nere i Rålambshovsparket i stället för att stå passiva och "titta på" när de andra spelade boll.
Det var under dessa rundor som jag förstod hur skönt det är att springa, vilken bra motion det är. Jag insåg också att det viktiga är att man rör på sig, inte att få bra betyg i idrott. Hade jag tvingats spela fotboll hade jag inte alls rört mig lika mycket under lektionerna. Självklart är det bra att träna på koordinationssporter ibland, men det var under gymnasiet jag insåg att min sport är att springa. Och det är inte sämre än att vara duktig på att spela boll!
Det var han som fick mig att inse meningen med löpning. Han ansåg att idrotten var till för att vi skulle röra på oss, och han insåg att alla inte gillar att spela fotboll eller basket eller nån annan bollsport. Så vi var några stycken som nästan varje lektion tilläts att jogga nere i Rålambshovsparket i stället för att stå passiva och "titta på" när de andra spelade boll.
Det var under dessa rundor som jag förstod hur skönt det är att springa, vilken bra motion det är. Jag insåg också att det viktiga är att man rör på sig, inte att få bra betyg i idrott. Hade jag tvingats spela fotboll hade jag inte alls rört mig lika mycket under lektionerna. Självklart är det bra att träna på koordinationssporter ibland, men det var under gymnasiet jag insåg att min sport är att springa. Och det är inte sämre än att vara duktig på att spela boll!
Vacker morgon
I morse var jag ute och sprang en runda i Alby i Tyresö. Indra och jag har sovit i Tyresö i natt, så jag fick tillfälle att återuppleva gamla minnen och springa den runda som jag en gång startade min löparkarriär på.
Det var en härlig, kall, runda, då jag verkligen fick njuta av naturen. Vackrast var det när jag sprang förbi Albysjön och såg älvorna dansa på vattenytan. Det är såna stunder som gör träningen värd att uthärda och livet värt att leva...
Det var en härlig, kall, runda, då jag verkligen fick njuta av naturen. Vackrast var det när jag sprang förbi Albysjön och såg älvorna dansa på vattenytan. Det är såna stunder som gör träningen värd att uthärda och livet värt att leva...
måndag 24 september 2007
Ett hundliv
Pilates kan slänga sig i väggen, lyfta skrot är bara skräp, vanlig styrketräning är ingenting. Jag har kommit på vad som är den absolut bästa styrketräningen för hela kroppen: Skaffa en hund!
Ni som nån gång har gått ut på eftermiddagspromenad med en pilsk, höglöpande, 40-kilos rottweilertik, ni vet vad jag snackar om. Det är "vänta jag måste nosa här i fem minuter", eller "matte vi går häråt det har gått en kille här", eller "titta matte, titta matte, en JÄTTESNYGG hane där borta", eller " jag går inte en meter till, jag ska stå här och slicka på marken", eller "vänta vänta jag ska bara kissa lite för 100:ade gången..."
Som hundens ägare gäller det att hålla sig lugn och inse att hon inte kan hjälpa att hon känner som hon gör. Men lite frustrerande är det att hela tiden antingen få dra henne med sig eller hålla emot så hon inte drar med sig mig.
Men jag är inte dum! Jag tar det som träning. Armarna får förstås sitt, precis som axlarna. Ryggen får hjälpa till att hålla emot ibland och när jag ska dra henne med mig får magen och svanken jobba. Perfekt träning för hela överkroppen! Vem behöver gymkort egentligen???
Ni som nån gång har gått ut på eftermiddagspromenad med en pilsk, höglöpande, 40-kilos rottweilertik, ni vet vad jag snackar om. Det är "vänta jag måste nosa här i fem minuter", eller "matte vi går häråt det har gått en kille här", eller "titta matte, titta matte, en JÄTTESNYGG hane där borta", eller " jag går inte en meter till, jag ska stå här och slicka på marken", eller "vänta vänta jag ska bara kissa lite för 100:ade gången..."
Som hundens ägare gäller det att hålla sig lugn och inse att hon inte kan hjälpa att hon känner som hon gör. Men lite frustrerande är det att hela tiden antingen få dra henne med sig eller hålla emot så hon inte drar med sig mig.
Men jag är inte dum! Jag tar det som träning. Armarna får förstås sitt, precis som axlarna. Ryggen får hjälpa till att hålla emot ibland och när jag ska dra henne med mig får magen och svanken jobba. Perfekt träning för hela överkroppen! Vem behöver gymkort egentligen???
söndag 23 september 2007
Backe upp och backe ner
Idag körde jag ett backpass. Det var INTE ett pass där jag kände att jag flög fram. Det var för jävligt jobbigt!
Backpass går till så här. Först värmer jag upp i 13 minuter med lätt jogging. Sen har jag en backe som tar ungefär 45 sekunder att springa upp för. Där springer jag upp och ner, upp och ner, jag spurtar upp och joggar ner. Det är inte skönt någonstans. Varje gång man närmar sig slutet på backen tänker jag att "jag skiter i det här".
Men jag vet ju att det gör nytta. Det är bra för konditionen och för benmusklerna, vilket gör att jag kan springa fortare. Så efteråt känns det skönt, när jag vet att jag gjort någonting bra och klarat av ännu ett tufft pass! Då kan man koppla av ordentligt!
Backpass går till så här. Först värmer jag upp i 13 minuter med lätt jogging. Sen har jag en backe som tar ungefär 45 sekunder att springa upp för. Där springer jag upp och ner, upp och ner, jag spurtar upp och joggar ner. Det är inte skönt någonstans. Varje gång man närmar sig slutet på backen tänker jag att "jag skiter i det här".
Men jag vet ju att det gör nytta. Det är bra för konditionen och för benmusklerna, vilket gör att jag kan springa fortare. Så efteråt känns det skönt, när jag vet att jag gjort någonting bra och klarat av ännu ett tufft pass! Då kan man koppla av ordentligt!
lördag 22 september 2007
Visualisering
I torsdags gjorde jag ett konditionstest tillsammans med min PT. Jag fick springa 2 km så snabbt jag kunde. Man kan inte säga så mycket utifrån ett test, utan det bygger på att man gör testet regelbundet och ser hur man förbättras. Men tränaren tyckte att testvärdena såg bra ut. Hon kollade på syreupptagningsförmåga och blodvolymen bland annat... Att springa gick i alla fall på 9.51 min och det var jag nöjd med.
Det var ju riktigt tufft att springa. Tränaren stod bredvid och berättade hela tiden hur långt kvar det var. När det var 400 meter kvar såg jag framför mig hur jag kommer in på Stockholms stadion, har hela maran bakom mig, bara upploppet kvar. Härlig känsla!
Jag tror det är en bra taktik, att se framför sig att målet är nära och tänka på hur härligt det kommer att kännas NÄR jag har klarat maran! För det SKA jag!
Det var ju riktigt tufft att springa. Tränaren stod bredvid och berättade hela tiden hur långt kvar det var. När det var 400 meter kvar såg jag framför mig hur jag kommer in på Stockholms stadion, har hela maran bakom mig, bara upploppet kvar. Härlig känsla!
Jag tror det är en bra taktik, att se framför sig att målet är nära och tänka på hur härligt det kommer att kännas NÄR jag har klarat maran! För det SKA jag!
onsdag 19 september 2007
Aaaahhhhhh
Vad är väl skönare än att, efter fullgjord dag med träning, plugg, arbete och däremellan motion och aktivering av hunden, glida ner i ett badkar fyllt med varmt vatten? I handen senaste numret av ToppHälsa och bredvid ett stort glas kall cola light. Musklerna slappnar av. Tröttheten infinner sig. Bara att krypa ner i sängen sen...
¤@%&# mage
Känsliga personer varnas härmed!
Är så trött på min mage. Den har bestämt sig för att ALLTID sätta igång 15 minuter in på ett löppass. Det spelar ingen roll hur många gånger jag går på dass innan. Sen får jag springa och knipa de resterande 45 minuterna. Hur lätt är det att prestera sitt bästa då????? GRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!
Är så trött på min mage. Den har bestämt sig för att ALLTID sätta igång 15 minuter in på ett löppass. Det spelar ingen roll hur många gånger jag går på dass innan. Sen får jag springa och knipa de resterande 45 minuterna. Hur lätt är det att prestera sitt bästa då????? GRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!
tisdag 18 september 2007
Sagt och gjort...
Eftersom jag nu fick sånt sug efter yoga i går bestämde jag mig för att köra nu på morgonen. Åh vad skönt det var! Men det kändes att det var ett tag sen, jag var lite mindre rörlig nu kan man säga...
måndag 17 september 2007
Yoga-abstinens
Åh vad härligt det var i somras när jag körde yoga varje morgon med utsikt mot havet på stugan! Jag saknar yogan, har inte gjort någon sen semestern. Det är ett perfekt sätt att starta dagen på tycker jag. Man väcker kroppen lagom lugnt och man blir mjuk och varm i musklerna.
Men, men, man kan inte hinna med allt :-(
söndag 16 september 2007
Regn regn regn
Oj vad det regnade ikväll när jag och syrran drog iväg ut på en löprunda. Det var tur att vi bestämt att vi skulle springa tillsammans, för annars hade det nog inte blivit av för någon av oss. Men nu var vi tappra och sprang en ganska lång stund, trots att vi var genomdränkta båda två.
Det var ändå lustigt. Vi var dyngsura, men ändå frös vi inte det minsta. Det är en rätt behaglig känsla faktiskt! Så fort jag stannade upp blev jag däremot iskall på två sekunder. Det är vid såna tillfällen man verkligen inser vilken värme kroppen producerar.
Det var ändå lustigt. Vi var dyngsura, men ändå frös vi inte det minsta. Det är en rätt behaglig känsla faktiskt! Så fort jag stannade upp blev jag däremot iskall på två sekunder. Det är vid såna tillfällen man verkligen inser vilken värme kroppen producerar.
Härlig morgon
Idag var jag så där knäpp igen. Gick upp klockan 5.45 för att vara funktionär på en spårtävling på brukshundklubben. Jag var spårläggare och min insatts bestod i att lägga två spår på 2 km var. Klockan 07.00 gick jag mitt första spår. Temperaturen var då -0,5 grader...
Men det var härligt! Solen sken och luften var klar. Jag trampade på över stock och sten, och det var riktigt jobbigt vissa stunder, så konditionen fick sitt. När jag gått mina 4 km kunde jag sitta och verkligen njuta av att äta frukost mitt i skogen.
Är man lite knäpp upplever man härliga stunder!
Men det var härligt! Solen sken och luften var klar. Jag trampade på över stock och sten, och det var riktigt jobbigt vissa stunder, så konditionen fick sitt. När jag gått mina 4 km kunde jag sitta och verkligen njuta av att äta frukost mitt i skogen.
Är man lite knäpp upplever man härliga stunder!
lördag 15 september 2007
Träningsvärk!!!!!
H-VETE vilken träningsvärk jag har i benen efter passet i torsdags. Jag kunde typ inte gå på hela fredagen och fortfarande idag är jag lite stelbent... Vi tränade styrka i musklerna, något som man ju kan tro att jag har eftersom jag springer så mycket. Men det är väl en annan typ av styrka. Jag fick göra knäböj och hoppa mellan varje böj - aj aj aj. Men det ska tydligen vara bra att träna explosiv styrka för att få upp farten när man springer. Så det är bara kämpa på. Om fyra veckor är det Hässelbyloppet och då vill jag slå rekord på milen!
torsdag 13 september 2007
Tränade med personlig tränare idag igen. Hon har tagit på sig att få ordning på mina axlar. Vi hittade en övning som tar exakt där jag brukar få ont. Jag var rätt så svag där kan jag säga... Andra muskler i axlarna tar 3-4 kg i alla fall, den här klarade inte ens 1,25 kg. Bra att jag hittat en övning som tränar den muskeln, då kanske jag inte behöver ha så mycket ont där.
Resultat
Här är mina resultat på de lopp jag sprungit i höst
Midnattsloppet 10 km
Tid: 60.47 min
Placering: 2339
Tid vid 5km: 29,33
Genomsnittsfart: 6,04 km/h
Tjejmilen 10 km
Tid: 58,32 min (ej officiell tid)
Stockholm halvmarathon 21,098 km
Tid: 2,09,03 h
Placering: 1036
Tid vid 10 km: 58,44 min
Genomsnittsfart: 6,06 km/h
Observera att mellantiden vid 10 km på halvmaran är bättre än sluttiden på Midnattsloppet. Jag sprang alltså halvmaran mycket fortare än jag trodde att jag skulle klara av!
Midnattsloppet 10 km
Tid: 60.47 min
Placering: 2339
Tid vid 5km: 29,33
Genomsnittsfart: 6,04 km/h
Tjejmilen 10 km
Tid: 58,32 min (ej officiell tid)
Stockholm halvmarathon 21,098 km
Tid: 2,09,03 h
Placering: 1036
Tid vid 10 km: 58,44 min
Genomsnittsfart: 6,06 km/h
Observera att mellantiden vid 10 km på halvmaran är bättre än sluttiden på Midnattsloppet. Jag sprang alltså halvmaran mycket fortare än jag trodde att jag skulle klara av!
onsdag 12 september 2007
Löpband vs Naturen
Många skulle säkert hålla med mig om att naturen borde vara det självklara valet när man får välja var man ska springa. Ändå så drog jag till gymet i morse för en löptur på löpbandet och medan jag sprang funderade jag på fördelar och nackdelar med de olika alternativen.
Naturen
+ Jag kan träna när som helst
+ Jag kan träna var som helst
+ Omväxlande miljö
+ Naturliga delmål med löpningen
+ Varierar träningen på ett naturligt sätt, med backar och vind
+ Bra när jag ska köra korta intervaller och backträning
Löpband
+ Alltid bra väder
+ Jag kan hålla exakt koll på hur fort jag springer och med vilken lutning.
+ Bra när jag ska köra långa intervaller
+ Jag kan titta på tv samtidigt
+ Jag blir peppad av att se andra som tränar samtidigt
+ Det finns en varm bastu att koppla av i efter träningen
+ Det finns alltid TOALETT i närheten!!!!!!!!!
Så hur blev det? Jo, löpbandet fick ett plus mer. Ju mörkare och kallare det blir tror jag dessutom att löpbandet kommer att bli ännu mer lockande. Det bästa tror jag är att variera sig och inte fastna i det ena eller andra, men samtidigt är väl det viktigaste att träningen blir av, och man ska ju välja det som känns bäst, tycker jag, för då blir man mer motiverad.
Naturen
+ Jag kan träna när som helst
+ Jag kan träna var som helst
+ Omväxlande miljö
+ Naturliga delmål med löpningen
+ Varierar träningen på ett naturligt sätt, med backar och vind
+ Bra när jag ska köra korta intervaller och backträning
Löpband
+ Alltid bra väder
+ Jag kan hålla exakt koll på hur fort jag springer och med vilken lutning.
+ Bra när jag ska köra långa intervaller
+ Jag kan titta på tv samtidigt
+ Jag blir peppad av att se andra som tränar samtidigt
+ Det finns en varm bastu att koppla av i efter träningen
+ Det finns alltid TOALETT i närheten!!!!!!!!!
Så hur blev det? Jo, löpbandet fick ett plus mer. Ju mörkare och kallare det blir tror jag dessutom att löpbandet kommer att bli ännu mer lockande. Det bästa tror jag är att variera sig och inte fastna i det ena eller andra, men samtidigt är väl det viktigaste att träningen blir av, och man ska ju välja det som känns bäst, tycker jag, för då blir man mer motiverad.
lördag 8 september 2007
Mental träning
Under damernas marathon i friidrotts-vm förra veckan sa kommentatorn att marathon handlar om att kunna ignorera smärta, eller stå ut med den. Jag hoppas att jag inte kommer att lida allt för mycket, men jag nog ändå inse att ett marathonlopp inte direkt är något bekvämt. Jag måste nog öva en viss förmåga att härda ut...
Idag fick jag lite träning i just det. I mitt jobb som personlig assistent tillbringade jag 3 timmar i regnet, genomblöt om ben och rumpa, för att min brukare skulle få se sin idol framträda. Det var inte alls bekvämt, men vi höll humöret uppe. Vi tänkte att det är värt det.
Det är väl precis så jag måste tänka, dels under själva loppet, men även under alla träningspass och alla tidiga mornar på gymet. Tänka på den glädje jag kommer att känna när jag klarat av det, när jag kommer in på stadion och ser målet framför mig. Det är värt det!
Idag fick jag lite träning i just det. I mitt jobb som personlig assistent tillbringade jag 3 timmar i regnet, genomblöt om ben och rumpa, för att min brukare skulle få se sin idol framträda. Det var inte alls bekvämt, men vi höll humöret uppe. Vi tänkte att det är värt det.
Det är väl precis så jag måste tänka, dels under själva loppet, men även under alla träningspass och alla tidiga mornar på gymet. Tänka på den glädje jag kommer att känna när jag klarat av det, när jag kommer in på stadion och ser målet framför mig. Det är värt det!
torsdag 6 september 2007
PT-träff
Idag tränade jag tillsammans med min personliga tränare för första gången. Hon visade mig massa bra övningar för axlarna. Det behövs, för jag har ofta ont i dem. Så blir det när man har en 40-kiloshund i kopplet...
Jag fick boxas också! Det var riktigt kul! Jag fick ta fram lite aggresivitet. TOWANDA!
Jag fick boxas också! Det var riktigt kul! Jag fick ta fram lite aggresivitet. TOWANDA!
onsdag 5 september 2007
05,15
OK, ni kommer säkert att tänka det. Men det finns ingen anledning att säga det. Jag vet det redan. Jag ÄR tokig, det har jag slagit fast redan genom att anmäla mig till Marathon.
05.15 i morse startade träningen inför maran. Då ringde väckarklockan och meddelade att det var dags att gå upp, klä på mig, äta lite och snabbkissa hunden, för att sen åka till gymmet. Som sagt, inte klokt egentligen. Men vad gör man? Ska man hinna träna samtidigt som man jobbar, skriver uppsats, har en hund att ta hand om och dessutom vill kunna umgås med sin pojkvän nån gång emellanåt, då finns det inte mycket att välja på!
Så klockan 06.45 vad jag på plats på crosstrainern i gymet. Körde först ett styrkepass för överkroppen och sen en löptur med intervaller på löpbandet. Det kändes skönt! Jag flög fram idag. Det är härligt när träningen är så rolig!
Jag hann med en kort stund i bastun också, innan jag åkte hem för att gå ut med Indra och sen sätta mig med skolböckerna.
05.15 i morse startade träningen inför maran. Då ringde väckarklockan och meddelade att det var dags att gå upp, klä på mig, äta lite och snabbkissa hunden, för att sen åka till gymmet. Som sagt, inte klokt egentligen. Men vad gör man? Ska man hinna träna samtidigt som man jobbar, skriver uppsats, har en hund att ta hand om och dessutom vill kunna umgås med sin pojkvän nån gång emellanåt, då finns det inte mycket att välja på!
Så klockan 06.45 vad jag på plats på crosstrainern i gymet. Körde först ett styrkepass för överkroppen och sen en löptur med intervaller på löpbandet. Det kändes skönt! Jag flög fram idag. Det är härligt när träningen är så rolig!
Jag hann med en kort stund i bastun också, innan jag åkte hem för att gå ut med Indra och sen sätta mig med skolböckerna.
tisdag 4 september 2007
Arbetskamrater är bra att ha...
... i alla fall när de kan massera. Och det kan min arbetskamrat I. Jag hade redan innan loppet bokat tid hos henne igår för massage av mina ben. Ofta när jag har varit hos en massör har det varit nacken och ryggen som krånglat, så benen glöms liksom bort. Men nu skulle benen få vad de förtjänade efter helgens strapatser.
Jag såg verkligen fram emot massagen, för på natten innan drömde jag att jag var där. I drömmen hade hon dock möblerat om lite. Vi skulle hålla till i badrummet och jag skulle ligga med huvudet på toalettringen med ansitet ner i vattnet...
Som tur var blev det inte så i verkligheten. Jag fick ligga på massagebänken och koppla av medan benen fick välbehövlig massage. Skönt!
Jag såg verkligen fram emot massagen, för på natten innan drömde jag att jag var där. I drömmen hade hon dock möblerat om lite. Vi skulle hålla till i badrummet och jag skulle ligga med huvudet på toalettringen med ansitet ner i vattnet...
Som tur var blev det inte så i verkligheten. Jag fick ligga på massagebänken och koppla av medan benen fick välbehövlig massage. Skönt!
måndag 3 september 2007
Förkyld
Typiskt, men ändå tur! Dagen efter vaknade jag med ont i halsen. TUR att det inte var i lördags jag vaknade så. Jag hade nog sprungit ändå...
Nu är jag i alla fall tvingad till några dagars vila innan jag sätter igång med tränignen inför maran.
Nu är jag i alla fall tvingad till några dagars vila innan jag sätter igång med tränignen inför maran.
Halva distansen avklarad
Jag fixade det! I lördags
sprang jag Stockholm Halvmarathon. Tiden blev 2.09.04!!!!!Jag var jättenöjd med tiden och superstolt över att jag klarat det. Det var ju målet med all träning från nyår fram till i lördags, så det var jättekul att det gick så bra!
Det var TUNGT, särskilt sista fem kilometrarna. Jag ville gärna stanna och gå i några uppförsbackar. Men jag var envis. Jag ville springa hela sträckan och det gjorde jag också. Jag var så glad när jag kom i mål och fick min emdalj som visade att jag klarat det!
Kvällen efteråt blev inte så kul, däremot. Jag hade lite ont i magen redan under loppet. Kunde inte dricka så mycket för då gjorde det ont. Så efter loppet drack jag lite för mycket lite för snabbt. Det kom snabbt upp igen... Sen låg jag hela kvällen. Kräktes flera gånger, frös och kände mig allmänt eländig. Jag fick dricka små, små klunkar vatten och till slut återställdes vätskebalansen och magen blev villig att ta emot mat igen.
När jag låg där var jag lite, lite tveksam till hur det skulle gå att springa marathon. Men när jag väl mådde bra kände jag att det var värt det. Jag klarar av att må illa några timmar, för den tillfredställelse det innebar att ha klarat av någonting som jag inte trodde jag skulle klara. Så nu är jag bara mer taggad inför maran. Ska bara träna lite på det där med att dricka medan jag löper.
Jag har klarat 2,1 mil. Nu är det bara lika mycket till som ska fixas...
En blogg om min väg till Marathon
Jag kan inte riktigt fatta det än. Men jag har gjort det - jag har anmält mig till Stockholm Marathon. Den 31 maj 2008 är det dags. Jag har alltså 9 månader på mig. Då ska jag springa 4,2 mil på Stockholms gator.
9 månader. På den tiden hinner ju ett barn växa från ingenting till en helt livskraftig individ. Så nog ska jag klara det. Men det känns lite läskigt fortfarande...
Här ska jag i alla fall skriva ner alla mina vedermödor. För prestationen är ju inte att springa 4 mil den 31 maj. Prestationen är ju all den träning som jag kommer måsta gå igenom innan dess.
9 månader. På den tiden hinner ju ett barn växa från ingenting till en helt livskraftig individ. Så nog ska jag klara det. Men det känns lite läskigt fortfarande...
Här ska jag i alla fall skriva ner alla mina vedermödor. För prestationen är ju inte att springa 4 mil den 31 maj. Prestationen är ju all den träning som jag kommer måsta gå igenom innan dess.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
