Vindruvans lov

Nu har jag varit så duktig och inte ätit godis sen i julas. Det går bra för det mesta, men ibland blir man lite sugen. Särskilt på helgkvällarna. Och nu har jag hittat lösningen: vindruvor. Det är perfekt, sött och gott, men ändå friskt så man känner sig inte äcklig efteråt som man gör när man ätit chips. Jag är numera expert på vilka sorter som är goda och hur de ska se ut när man köper dem för att de ska vara så där perfekt söta. Enda problemet är att de är lite dyra, men om det bara är på helgen så. Jag tar ju aldrig de där två-tre fredagsölen eller glaset med vin som många andra gillar.

Varde ljus - och det blev ljust!

Idag var det dags för trädfällning igen här i Täby. Idag var det granar som skulle bort. I ena hörnet på tomten växte en tät djungel av granar. Denna försvann idag. Det var en stor, en mellanstor och två små, men alla lika täta, som försvann. Och vilken skillnad det blev! Hörnet där granarna stod var i sydöstlig riktning och när de nu försvann blev det ett helt nytt ljus på vår framsida. Helt underbart!

Styrkta av det nya ljuset har vi ägnat eftermiddagen åt att släpa granris. Och den här gången klarade vi oss utan yxor i smalbenen!

Långpass utomhus

Lördagar = långpass

Så är det nog för många löpare. Det är då man har tid att springa lite längre. Och så är det även för mig. Men ända sen jul har jag sprungit dessa långpass inomhus, alltså på löpband. Det är liksom lite bekvämare. Och dessutom är det inge kul att springa ute när det är snöigt, slaskigt och kallt. Men idag skrek våren på mig att det var dags att flytta utomhus.

Så det gjorde jag. Och då fick Indra följa med. Hon hängde mer eller mindre glatt med den första halvtimmens löpning. Sen sprang jag snabbt förbi hemma och lämnade henne, eftersom sjukgymnasten sagt att mer än en halvtimme är dumt att springa med tanke på hennes armbåge. Sen fortsatte jag själv och sprang en halvtimme till.

Det var skönt väder, tråkigt nog inte den sol som de lovat på TV. Men ändå varmt och inte så blåsigt. Jag hoppas på repris nästa lördag!

Den farliga frågan

Nu när jag stolt har visat upp bilder på bäbisen för alla jag känner denna vecka så kommer förstås den stora frågan: Är det inte dags för dig snart????? Jag inser förstås att jag nu kommit in i den ålder och fas i livet då detta skulle vara helt naturligt och därför frågar folk.

Låt mig klargöra: Jag är verkligen verkligen verkligen verkligen INTE sugen på att skaffa barn. Det finns inte en tillstymmelse till längtan i mig. Jag kramar gärna på mina syskonbarn men det räcker! Så, nu var det klargjort!

Men jag har tänkt på en sak när jag får frågan. Den är ganska farlig, även om den är oskyldigt menad. För vad vet man när man frågar. Kanske jag skulle vara en av dem som verkligen försöker och varje månad gråter när jag inser att det inte blivit något den här gången heller. Så man får nog tänka sig lite för!

Bonus

Det är ett väldigt snack om bonusar nu för tiden. Om och huruvida de är rättfärdigade så här i lågkonjunkturens mörker. Det kan man säga mycket om. Men idag fick vi i alla fall vår bonus på jobbet. Vår belöning för alla våta rastvakter under vintern, med slask och snö och iskanor och regn och blåst. Idag var det den första riktiga vårdagen. Ni vet när man kan sitta i solen, ta av sig jackan och det fortfarande är varmt. Det firade vi genom att vara ute. Vi njöt av att vårat jobb ger oss möjligheten att vara ute när det är sol, att vi slipper sitta inne på ett kontor. Nu är det vår tur.Vi har sneglat längtansfullt på kontorslokaler under de blöta rasterna. Nu är de vi som blir sneglade på och är avundsvärda.

Pricken

Jag skulle kunna skriva och berätta massor om världens nyaste underverk, mitt senaste syskonbarn, som än så länge går under namnet Pricken. Men jag tror det är lika bra att ni läser det med Martinas egna ord.

VÅR

I morse var det ljust när jag gick upp klockan 5.20. Eller kanske inte LJUST, men men på god väg. Mer ljust än mörkt, liksom.

Tänkte bara berätta det, och inte låtsas om att det säkert kommer bli mörkt igen när vi ställer om klockan till sommartid.

MEN!

Nej Nej Nej Nej NEJ
Jag röstade ju tre gånger på Måns! Så vann han inte i alla fall. Och jag röstade en gång på Sarah Dawn Finer. Jag får trösta mig med att jag skänkt lite pengar till Radiohjälpen i alla fall.

Jag har laddat ner deras låtar i Ipoden också. Helt lagligt, så de får pengar för det. Och det är väl ändå det som är viktigast för dem, att de tjänar pengar på sin musik.

Rikedom

Jag kom på att nu har jag en av varje. En systerdotter, en systerson, en brorsdotter och till och med TVÅ brorsöner. Jag är rik!!!!!

Kändisar

Jag såg en kändis idag på gymmet. Det blir liksom lite konstigt när man möter en kändis. Man känner igen någon och tittar lite extra för att se vem det är. Precis när man inser att det är en kändis och inte nån man känner, och att den personen måste vara trött på att bli igenkänd till och med på gymmet, då har personen sett att man tittar och möter ens blick, som man snabbt förflyttar till någon intressant punkt långt bort i fjärran.

Men inte vet jag som är bäst. Att fortsätta möta blicken och le, som man kanske skulle ha gjort om det inte var en kändis utan en helt vanlig okändis, eller låtsas som att man inte är det minsta intresserad av kändisaroch inte alls kommer att skriva om det på sin blogg.

Ja inte vet jag... Som tur är händer det ju inte så där jätteofta i alla fall.

Femman kom så småningom

Nu är han ute - mitt femte syskonbarn! Han föddes stax innan ett och vad jag har förstått gick allt bra!

Väntans tid

Just nu ligger min syster förmodligen och svettas och föder barn. Mina tankar är hos henne hela tiden och jag hoppas att allt ska gå bra! Det är hopplöst att bara gå och vänta på besked...

Jag ska i alla fall ta mig till gymet och springa ett långpass på löpbandet. Då ska jag svettas och kämpa lite i sympati för henne!

Vad skulle den vara bra för?????

Ni har väl förstått att jag inte gillar snö. Jag mår fysiskt illa när det snöar. Jag ser INGENTING positivt med allt det där jä-la ÄCKLET som kom den här veckan! Jag vill ha vår, vill ha vår, vill ha vår!!!!!!!!!!! Min ilska nådde sitt max när jag på tisdagskvällen var ute med Indra och halkade på den tätt packade snön. Tjong sa det i skallen. Jag var så arg, så arg, så arg! Jag skrek ut min ilska mot den tysta, snöfyllda himlen, och var på allvar redo att flytta utomlands nästa dag. Men himlen bara flinade och sände någa välriktade snöflingor rakt i ansiktet på mig!

Jag har en kompis som bor i London och hennes pojkvän är från Spanien. Mitt tips till henne är att om de någon gång funderar på var de ska bosätta sig ska de inte välja Sverige, för här är det bara snö och slask och snö och slask hela vintrarna!

Nu har jag till slut förlikat mig med det vita möglet och ställt in mig på att så här kommer det vara nu fram till Valborg. För ingenting blir ju bättre av att bli arg varje gång man tittar ut!

Indra blir snart kändis

Idag var vi och simmade på Hundkuranten. Eller jag ska kalla det Haninge Hundhälsa, för de ska byta namn. I samband med det ska det bli en ny hemsida. Och till den blev Indra fotograferad idag. Hon blev så nervös så hon höll på att glömma att hoppa i vattnet. Dessutom blev jag ombedd att skriva en kundberättelse, om varför vi kom till dem och hur det har gått för oss. Så det är väl det jag får ägna helgen åt...

Det är roligt att vara igång med simningen igen. Vi hade ett uppehåll under vårterminens start, för Indra hade öroninflammation och då ville jag inte göra det värre genom att bada hela tiden. Men nu får vi som sagt bada igen, och det är Indra väldigt glad över. Att bada är och förblir det absolut roligaste hon vet!

Livet flyter på

Jodå allt är bra. Allt är som vanligt. Jag har bara inte haft nåt direkt att skriva om. Jag har över huvud taget inte suttit så mycket vid datorn. Och det är ganska skönt det också!

Men som sagt, allt är bra. Våren närmar sig med stormsteg, tempteraturen gör vad den kan för att vi ska bli av med det vita äcklet på marken. Det blir ljusare och ljusare, varje dag är jag förundrad över att det är så ljust!

Just nu är vi inne i en födelsedagsfirarperiod. Halva släkten och några till fyller år - och snart jag själv också. Kom just på att jag måste ha en önskelista. Ett ganska angenämt problem!

Ett litet orosmoln hade vi igår, då pojkvännen högg sig i benet med en yxa. Han fick åka in och sy, men efter lite blod igår kväll har det varit bra. Tur det, det hade ju kunnat gå riktigt illa!