Årets sista dag

Idag är det så årets sista dag. En tid att summera och se vidare på framtiden. Jag är väldigt glad över att jag under 2007 verkligen kommit igång med träningen. Det är så skönt att kunna använda kroppen och känna att den klarar av de utmaningar man tar sig an.

Inför nästa år väntar så den svåraste utmaningen jag gett min kropp hittills. Att springa marathon är ingen lek, det vet jag. Nu är det fem månader kvar! Förkylningen är nu i stort sett över, så nu är det dags att komma igång med träningen igen. Det ska bli SÅ skönt!

I kväll ska jag på fest för att fira att livet går vidare, år från år. Indra ska vara med mamma och pappa. Jag har inhandlat ett gott märgben som ska uppehålla henne under det värsta smällandet.

Vi ses nästa år!!!!

GOTT SLUT!!!!!
GOTT NYTT ÅR!!!!!

En annan dag

Annandagen har även den gått i förkylningens tecken. Det är väldigt frustrerande för jag vill verkligen träna. Men så är det ibland...

Indra älskar fortfarande sin nya säng. Hon gör små utflykter för att äta eller kissa ibland, men ganska snart återvänder hon och gosar ner sig i sängen.

Dagen efter D

Dagen efter dopparedagen har varit lugn. Jag kände redan igår att en förkylning var på gång och i natt kunde jag knappt sova för jag var så täppt i näsan. Hade tänkt åka till gymet idag men jag fick snällt stanna hemma. Som tur var fick jag "Sagan om ringen" och "Sagan om de två tornen" - de förlängda versionerna - i julklapp, så jag har haft underhållning.

Indra fick sin bästa julklapp någonsin igår - en ny bädd. Hon älskade den från första stund och idag har hon tagit fasta på att juldagen är en vilodag och har legat i bädden nästan hela dagen.

Här kommer några bilder från igår (Alla tagna av superpappa) :

Jag och Indra tog med pappa på sedvanlig promenad på förmiddagen

Så här fina var vi i våra tomteluvor

GOD FORTSÄTTNING TILL ER ALLA!!!!!!

GOD JUL
önskar jag och Indra

Slutspurten

Målet närmar sig. Alltså på årets julmarathon. Alla klappar är inköpta, inslagna och rimmade på. Har bakat pepparkakor och gjort julgodis. Huset är städat. Outfiten för julafton är förberedd. Jag är inne på stadion och har bara ett varv på löparbanorna kvar innan jag kommer i mål.

Julen firar jag hemma hos mamma och pappa. Med syskon, syskonbarn, en faster och Indra. Och i kväll kommer några kompisar hit för att ha uppesittarkväll. Julefriden kommer helt enkelt smygande.

Samtal under hundpromenaden

En man får syn på mig och Indra när vi är ute och går...

Mannen: Jäkla snygg hund du har!
Jag: Tack!
Mannen: Är den gammal??
Jag: Nej hon är bara 3...
Mannen: Aha.. Ja den var jäkligt snygg! Är det en rottweiler??
Jag: Japp.
Mannen: Dom är rätt så farliga va???
Jag: Bara om de har fel ägare.
Mannen: Ja det är klart... Ja du är ju inte fel ägare!
Jag (Mumlar): Nej.
Mannen: Nej hon ser ju skitsnäll ut!
Jag: Hon är snäll!
Mannen: Aja snygg var hon! God Jul på dej!
Jag: God Jul!


Så är det när man har en rottis!

Just nu gäller det att träna på förmiddagarna, innan man har börjat smälla i sig all god julmat. Då blir man trött och däst och lat, och då kan man ju inte springa. Så jag försöker ta mig upp någorlunda tidigt.

Jag tränar på i lagom takt just nu. Vill inte ställa för höga krav, utan tränar bara när jag har lust! Och då kommer glädjen smygande tillbaka.

Jag fick superfina hantlar i julklapp av pojkvännen och idag var det högtidlig invigning hemma på köksgolvet hos mamma. Armar, rygg och axlar fick sig en liten genomkörare efter ett kort jogginpass.

Blev så glad i kväll! Jag var ute med Indra och det smällde till en fyrverkeripjäs en bit bort. Indra hoppade till och tittade dit. Men sen släppte hon det faktiskt ganska fort! Jag blev överlycklig!!!!

Upp och ner

Livet är ett marathon i sig och ibland är det tuffa uppförsbackar. Under hösten har jag tränat mycket backträning i löparspåret men ignorerat att backträna i livet. Så nu måste jag lägga mitt krut på livets uppförsbacke först, innan jag kan ta tag i löpningens backar igen. Jag hoppas att jag snart ska komma över krönet!

Har inte tränat nåt på hela helgen. Så får det bli för nu ska som sagt uppsatsen bli klar! Det är första prioritet. Det går framåt med den i alla fall! Skönt!

Uppsatsen

Innan jag når mitt mål att springa Stockholm marathon ska jag först nå mitt mål att skriva klart min uppsats och ta min examen. Arbetet med källorna har gått sakta men säkert under hösten och idag ska jag äntligen sätta mig vid datorn och börja skriva. Jag SKA vara klar innan jul, så är det bara! Jag är så trött på känslan att inte vara klar, så nu måste det bli färdigt snart! Jag längtar efter den dag då jag får mail från läraren att uppsatsen är godkänd. Den känslan kommer vara tusen gånger härligare än att gå i mål på Stockhoms stadion efter 4,2 mil. Här handlar det om att gå i mål efter 5 års pluggande!

Så nu ska jag sluta skriva blogg och skriva uppsats i stället!

Förresten är det som vanligt på blogspot igen, svenskan är tillbaka!

Julmaran

Just nu är vi inne i julmaran. Alltså tiden innan jul när allt ska fixas och donas. Idag var jag med mamma och handlade julklappar. Eftersom hennes hjärta sviktar just nu hjälpte jag henne att bära kassar. J-klar vad leksaker väger mycket! Det blev ett riktigt träningspass för armarna.

Själv fick jag inte så mycket julklappar köpta. Men däremot fixade jag massa elkontakter och sånt tråkigt, så att jag nu kan koppla in ljusstakar och adventsstjärnor. Mysigt!

Vad har hänt med blogspot??? Allt är på engelska. Termerna är ju helt annorlunda. Tur att jag vet vilka knappar jag ska trycka på!

Försökte förresten visualisera en varm vårdag när jag var ute och sprang. Det gick väl sisådär. Regnet letade sig ner i nacken och det blåste kallt. Men jag kämpade på i alla fall.

En pryl som faktiskt är bra

(Jag är ledsen om jag redan skrivit om det här, men om det är så skadar det inte att upprepas...)

När jag i våras började löpträna för halvmaran blev jag övertalad att skaffa så kallade löparstrumpor. Fråga mig inte vad de är gjorda av, men det är väl nåt slags syntetmaterial. Jag undrade i mitt stilla sinne om de verkligen skulle vara så fantastiska som folk sa, men jag testade i alla fall.

Och det var som att springa på moln. De hade bättre stötdämpning, men framför allt transporterar de bort all fukt och kyla från fötterna. Idag var jag ute och sprang och hamnade i en 7 cm djup vattenpöl med kallt vatten. Klofs, klofs, sa det till en början om fötterna. Men på fem minuter hade strumporna transporterat bort all fukt och fötterna kändes varma och torra igen. Helt otroligt!

Så ni som går och tvekar - skaffa såna. För fötternas skull!!!!!

Det är tungt nu

Jag har dålig motivation för att träna just nu! Men det är väl årstiden. Mörker och tungsinthet. Får försöka att se framför mig vårens löpturer i solen och att löpningen nu utgör grunden för dessa härliga turer.

I morse flydde jag undan regn och blåst in på löpbandet där jag avverkade en löptur. Det var i alla fall skönt att starta morgonen med en genomkörare.

Längtar till ljuset!!!!!!!
Varför bor man i det här landet????

Stark igen

Jag har inte tränat styrka sen innan jag blev sjuk. Det har varit segt att komma igång. Men idag släpade jag mig i alla fall till gymmet och tränade rygg, axlar och armar. Det var skönt! Det gjorde skönt ont i musklerna och efteråt var jag härligt trött! Jag fick belöna mig själv med en stund i bastun också...

Ett halvår kvar

Hjälp!!!!!!!! Känner mig inte alls i gång. Men det ska gå i alla fall!

Det ska vara skönt att träna

För många som bestämmer att satsa på marathon slutar träningen med ett så kallat löparknä. Jag har förstått att det är en muskel på utsidan av benet som blir för kort och då får man superont i knät och kan inte gå. För att göra saken ännu värre är det väldigt svårt att stretcha muskeln själv, det tar liksom inte.

Så för att undvika att denna katastrof ska drabba mig har jag och min PT bestämt att hon ska hjälpa mig att stretcha den när vi träffas. Och det gjorde vi idag. Jag fick ligga på en matta och hon drog och slet i mina ben. Jag bara njöt och tänkte att "att det är så här skönt att träna på gymet!!"

Det kändes väldigt lyxigt, att ha nån som hjälpte till med stretchingen. Ungefär som en professionell idrottare. Men det är väl det en personlig tränare gör. Och det är ju inte gratis, så då ska man få valuta för pengarna också!

Jag hann

Idag var jag ute och sprang på eftermiddagen. Det var kallt men soligt. När jag sen kom ut ur duschen efteråt snöade det. Skönt att jag slapp snön!

Men idag gick det bättre

Idag gick det bättre. Jag hade ställt klockan på samma tid. När den ringde kände jag visserligen "nej jag vill inte", men sen bestämde jag mig för att träningen skulle bli av i alla fall. Jag snoozade 45 minuter, men sen klev jag faktiskt upp, klädde på mig joggingkläder och begav mig ut.

Fy vad kallt det var! Isande vindar letade sig in under mössan. Men solen sken från klarblå himmel, så jag hade inte mycket att klaga på. Det var bara att springa!

Sovmorgon

Jag hade packat väskan och ställt klockan på ringning. Nu var det dags att komma igång med styrketräningen också efter sjukdomen. Jag var laddad...

Klockan ringde 6.15. Jag kände redan då att det var kört. Jag sommnade om och vaknade när pojkvännens klocka ringde 07.00. Fortsatte sova... Han vaknade och steg upp. Han försökte få liv i mig. Jag svarade bara: "Det är november, jag kan träna i sommar..."

Jag lever i den förvissningen just nu. November är värsta månaden. Så fort det blir december blir allt lite gladare. Och på fredag ska jag träna med min PT, så då MÅSTE jag ta mig till gymet. Det är ingen fara att hoppa över träningen ibland när man inte har lust. Ska man kunna ha en sund livsstil och träna hela livet så måste man få säga nej ibland också...

Sov sen ända till 9.30, vilket kändes lite för länge. Men sånt är livet.

Radio

Numera bedömer jag radiokanalerna efter hur bra de är att lyssna på när jag är ute och springer. Jag vill att det ska vara prat, nåt kul eller intessant som gör att man tar bort fokus från löpningen en aning. Det får inte vara bara musik, dels för att det är så tråkigt att lyssna på och dels för att om musiken är i otakt med min löpning blir jag stressad.

Allra bäst är mornarna Rix fm, för då är det Rix morgonzoo.Resten av dagen är inte den kanalen bra, för då är det bara musik. På helgförmiddagar är det morgonpasset på P3, också det helt ok (förutom att musiken är kass)! Men sen blir det svårt. Allra helst lyssnar jag på P1, för där slipper jag musiken helt och hållet. Men P1 är inte alltid intressant. Värst är fredagar efter 10 då det är nåt tråkigt program om mode. Ett tag följde jag radioföljetången 11.30, perfekt att springa till!

Så kvar finns bara P3 och P4, som jag inte riktigt har bestämt mig för om jag tycker om än... Idag när jag sprang var det P4 jag lyssnade på. Det handlade om svensk maffia och fotbollslandslaget. Fick väl duga..

När jag tar min examen vill jag ha en Ipod. Då ska jag ladda ner talböcker att lyssna på när jag springer! Perfekt!

Ingen vidare promenadkompis

Indra är lite skendräktig just nu. Hon är supergrinig och ligger mest och sover hela dagen. Nu på kvällen när vi skulle gå ut tog hon lååång tid på sig att komma till dörren. Hon tittade på mig som om jag var dum i huvudet som tyckte att vi skulle gå ut. Vi hann 100 meter, sen kissade hon och SPRANG tillbaka till dörren. Vad ska man säga? Vissa dagar är det bara så att man inte har lust att gå ut, även för en hund!

Indra med sin "bollbäbis" i somras när hon var skendräktig. Elaka matte gömde "bäbisen" för att eländet skulle ta slut.

Dag 2

Idag körde jag andra passet på marathonträningen. Såg exakt likadant ut som onsdagens. Det var lite tyngre idag. Jag gick upp vid 07.00 och sprang, så kroppen hade väl inte riktigt vaknat.

Egentligen passar det inte min kropp alls att träna på morgonen. Jag kan inte äta ordentligt för magens skull, och då har jag inte optimalt med energi i kroppen. Men vad ska jag göra när jag jobbar nästan bara kvällar...? Det är bara att jobba på. Tänk vad bra det kommer kännas på maran då jag springer på eftermiddagen!!!

Vägen är lång

Men jag är rätt så glad ändå...

Dagen efter

känns det helt ok. Är liite stel i ljumsken, men inte så farligt alls!

Skönt att vara igång igen!

Nu e den igång!

Marathonträningen!

Idag kunde jag äntligen ge mig ut och springa för första gången efter sjukdomen. Jag ska erkänna att det var rejält motigt innan. En typisk novembereftermiddag, mörkt och regnigt och kallt. Jag hade mycket större lust att krypa ner i soffan och titta på Cityakuten...

Men jag tog mig ut i alla fall. Jag gick i 10 minuter för att värma upp ordentligt. Och min första tanke när jag tog mitt första löpsteg var - Åh Gud vad skönt! Jag tycker verkligen om att springa! Visst brände det lite i lungorna, en del av kondisen har försvunnit, men känslan var ändå underbar. Att flyta fram i spåret, lägga meter efter meter bakom sig. Jag kände att jag var i mitt rätta element! Avslutade dessutom träningen med ett core-pass, något jag varit lite slarvig med hela hösten.

Så nu är alltså träningen igång, jag startade Anders Salkais program idag. Resan mot marathon har startat. Den startade en gråkall, regnig novemberdag. Vi får se hur den slutar...

Återhämtning

Jag är nu så frisk att jag kan jobba. Men jag känner när jag är ute och går med Indra att lungorna inte är helt och hållet ok. Så jag tar det lugnt med träningen. Det får räcka med ordentliga promenader den här veckan!

Men jag har inte släppt marathonträningen helt och hållet. Jag håller på och skriver ner träningsprogrammet som jag ska följa. Det är skrivet av Anders Salkai. Han har gjort det program som jag följde till halvmaran och det var ett jättebra program. Så därför litar jag på att det kommer gå lika bra med marathonprogrammet. Så fort jag är redo att börja springa igen sätter jag igång!

Söndagsångest

Nu är jag äntligen helt frisk! Det är underbart! Men det har ju den lilla nackdelen att man måste åter till vardagen igen. Jag har varit hemma så länge nu att det känns jobbigt att återgå till det hektiska schemat jag hade innan jag blev sjuk. Jobba, plugga, träna, hunden, jobba, plugga, träna, hunden, osv i oändlighet.

Men det är ju inte så, nu gäller det att bli klar med uppsatsen nån gång! Jag ska kämpa hårt för det, för när den är klar försvinner mycket av stressen. De andra sakerna tycker jag ju om. Jag har ett jobb som jag verkligen trivs med. Att träna är härligt. Och min hund är ju mitt allt! Det är den j-kla uppsatsen som är som ett ok på axlarna!

Men jag har insett en sak när jag varit sjuk. Jag kan inte köra på i samma tempo som jag gjort, då kommer jag bli sjuk igen förr eller senare. Uppsatsen kommer att bli klar. Det viktigaste är att jag mår bra!

Äntligen

Nu kan jag faktiskt andas igen! Lungorna är helt klara. Var precis ute med Indra och det var så skönt att kunna gå i ett högre tempo utan problem. Jag tog några glädjeskutt och stackars förvånade Indra visste inte vad hon skulle tro... Hon skuttade med och skakade på huvudet åt knäppa matte.

Men jag ska ta det försiktigt med löpningen. Först ska jag se till att kunna gå långa promenader utan problem.

Hopp om livet

Jag känner mig bättre och bättre. Nu kan jag röra mig här hemma utan att bli anfådd. I morse kände jag mig ofärskämt pigg och tänkte ta en lite längre promenad med Indra (med längre menar jag längre än runt fotbollsplanen). Det gick väl rätt så bra till en början, men ganska snart blev jag anfådd och fick håll.

Så jag ska nog fortsätta ta det lugnt, men det går åt rätt hålll i alla fall!

Doktorns dom

Lunginflammation :-(

Sjukskriven en vecka till...

Min marathonträning just nu består av att gå fram och tillbaka till toaletten, nån gång sätta mig vid datorn, eller hämta dricka i köket.

4,2 mil känns långt borta...

Nu har halsontet gått över i rinnande näsa och en klump i bröstet som snart kommer bli rethosta. Det är lustigt att man hela tiden tycker att det symptom man har är det värsta. När man har feber vill man hellre ha snuva. När man har snuva ger man vad som helst för att få hosta i stället. Och när hostan klängt sig fast vill man hellre ha feber igen. Man är aldrig nöjd!

Fast just nu skulle jag helst av allt bli frisk! Är helt urless på att bara ligga hemma!

7 månader kvar

Tiden går fort...

SJUK :(

All stress tog till slut ut sin rätt. Är man ledig tre dagar på en hel månad får man väl skylla sig själv. Efter helgen, då jag reste bort med min brukare och jobbade 31 timmar i sträck (visserligen med sovande jour inräknat), så sa kroppen ifrån: JAG MÅSTE FÅ VILA NU!!!!! Ont i halsen, feber, bihålorna igentäppta.

Idag är det tredje dagen jag är hemma och nu börjar det bli tråkigt! I tisdags njöt jag av att bara ligga hela dagen. Igår var det helt OK. Men nu har jag sett 10 timmar "Sagan om Ringen" plus 5 timmar extramaterial. Man får ju ont i musklerna av att bara ligga hela tiden! Men det är väl bra att man får längta efter att få träna och jobba...

Pojkvännen är underbar! Han går ut med Indra åt mig så mycket han bara kan. Han lagar mat. Och idag ska han åka och köpa näsdroppar på apoteket. Världens bästa!

It´s my life

Jag känner mig väldigt stressad just nu. Jag har alltid bråttom till någonting känns det som. Jag försöker nu få ihop träning, plugg och jobb. Det gäller att pussla för att hinna ut med Indra också. På kvällarna är jag helt slut.

Men en tjej jag träffade på en middag sa det så bra. Jag berättade att jag har så mycket att göra. "I have no life" sa jag (tjejen är polsk, det var inte ett försök av mig att låta lite cool...). Men hon sa det att när jag tränar är det mitt liv. När jag pluggar är det mitt liv. Och när jag jobbar är det mitt liv. Och det ligger mycket i det. Ibland är det som att det enda som gills är den tid man är fri att göra precis vad man vill. Men så är det ju inte.

I stället får jag försöka njuta av alla stunder. Det är svårt ibland. Men jag försöker påminna mig själv hela tiden. När jag märker att jag stressar för mycket nynnar jag på Bon Jovis

"It´s my life
it´s now or never.
I ain´t gonna live forever.
I just want to live while I´m alive"

Då känns det lite bättre!

TOWANDA!!!

Idag tränade jag med min PT igen. Jag fick boxas. H-vete vad kul det var! Alla frustrationer kom ut...

F-n för min uppsats som aldrig blir klar *PANG PANG*
F-n för att jobba varenda kväll *PANG PANG*
F-n för att jag aldrig har tid med min hund *PANG PANG*
F-n för att jobba varje dag men ändå inte få nåt i lön *PANG PANG PANG PANG*

Helt underbart...


Tro nu inte att jag är missnöjd med mitt liv! Jag mår kanon för det mesta. Jag har en underbar pojkvän, världens bästa föräldrar, fantastiska syskon, supersöta syskonbarn och en hund som förgyller min dag!
Men ibland blir även jag frustrerad över vissa saker och då är det skönt att få boxas lite!!!!!

TOWANDA!

3-årskalas

Idag fyller världens bästa tjej 3 år! Tänk att min lilla bäbis blivit så stor! I år blev det tårtkalas hemma hos mormor och morfar. Indra var lite förvånad över all uppståndelse, men tårtan var god i alla fall! Paket fick hon också, som hon öppnade alldeles själv.

Åter igen har pappa tagit bilderna!

Eller tjejen i maskinen brevid

Samma fenomen gäller när man tränar i gymet, insåg jag idag. Man tittar gärna på andra och ser hur mycket de orkar lyfta i olika övningar. Är väl för att man inte har så mycket annat att göra...

Men just i gymet kan man faktiskt lära sig nåt. Jag brukar titta på hur andra tränar för att få lite inspiration till hur jag kan variera träningen och träna musklerna på nya sätt. Ombyte förnöjer ju. Dels blir det roligare och dels är det mer effektivt för musklerna har jag hört.

Mannen på löpbandet brevid

I morse tog jag min löptur på löpbandet på gymet. Jag körde långa intervaller på 4 minuter vardera. Mitt i en sån intervall märker jag att mannen på löpbandet bredvid tittar på min display vid upprepade tillfällen. Undrar vad han tänkte. Var han förundrad över att jag sprang så fort? (Han visste ju inte att jag sprang intervaller). Eller undrade han hur jag kunde vara så trött redan vid så låg fart???

Jag brukar titta på andras fart när jag springer. Det är liksom en win-win-situation. Antingen springer de långsammare än jag och då kan jag känna mig jätteduktig. Eller så springer de snabbare och då kan jag bli imponerad och tänka att så bra vill jag också bli.

Ibland måste man få vara lat

Jag hade tänkt träna idag. Hade packat väskan. Gick till och med upp och åt frukost. Men sen kände jag att det lockade lite för mycket att lägga mig i sängen med pojkvännen igen. Och visst kändes benen lite tunga. Kroppen behövde nog en dags vila...

Får träna i morgon i stället...

Bilder från Hässelbyloppet

Vi var laddade innan

Indra var med som cheerleader. (Hon hälsade mig glatt genom att dricka upp mitt vatten efteråt...)

På upploppet. Jag var HELT SLUT, men flinade upp mig när jag hörde pojkvännens värmande "HEJA JOHANNA!"

Alla bilderna är tagna av världens bästa pappa Calle! Kolla gänra in fler av hans bilder på hans blogg!

Återhämtning

Tog en joggintur med lätt distans idag. Benen var lite stumma efter igår, men det gick bra ändå!

Indra var med i dag också, hon var superduktig!

Hässelbyloppet

Idag var det dags att springa Hässelbyloppet. Jag och syrran tog plats på startlinjen klockan 11.20. 10 km hade vi framför oss.

Syrran sprang med mig första 300 metrarna, sen såg jag inte röken av henne mer, hon försvann bort i horisonten! Hon är helt otrolig, har typ inte löptränat nånting i år och springer ändå in på en kanontid! Hon är som gjord för löpning helt enkelt, så nu ska jag tvinga ut henne!

Hur gick det för mig då? Jag hade det tungt! Det var jobbigt redan efter 2 km. Sen var det 8 km plåga kvar... Usch! Men jag kämpade på och tog mig till slut i mål på 55.52 min. Jag hade velat komma under 55 minuter, men det gick inte. Jag hoppades hela vägen, men vid 8 km insåg jag att jag inte skulle fixa det. Bra i alla fall att ha ett mål, för då pressar man sig själv ännu mer. Och man kan inte alltid vinna!

Jag får vara nöjd ändå, sprang ju mycket bättre än på både Midnatts loppet och Tjejmilen. Jag sprang verkligen så fort jag kunde, och så länge man kör så hårt man kan så måste man ju vara nöjd!

Vi hade i alla fall ordentligt med stöd! Mamma och pappa var där, och pojkvännen och Indra, och så syrrans dotter E förstås! De hejade på mig så jag fick lite extra kraft sista 100 metrarna.

Det var ett roligt lopp som jag gärna springer igen! Och nu ska jag dra med mig syrran på ALLA lopp -
MARATHON MED :-)

Idag vilar jag och laddar för Hässelbyloppet som ska gå i morgon. Min kära syster ska också vara med och springa. Jättekul ska det bli!!!

Okej då...

...jag ger mig. Den är väl bra.

Jag har varit sur på min stadsdelsnämnd hela sommaren. De har tagit bort den fantastiska hundkapplöpningbanan som var perfekt att rasta hunden på och samtidigt kunna gå runt själv. I stället har de byggt en fotbollsplan. MORR!!!!! Vad f-n ska vi med en till j-kla fotbollsplan att göra, har jag tyckt.

Men idag när jag var ute med Indra på kvällspromenad ändrade jag mig. På den upplysta planen, i 2 graders värme, spelade ett gäng fotboll. Det såg så otroligt mysigt ut. Spela fotboll med kompisarna på fredagskvällen.

Så jag ger mig. Fotbollsplanen har en funktion. Den ger ungdomarna en plats att vara på och någonting att göra. Mycket bättre än att slå ihjäl varann!

(Dessutom har stadsdelsnämnden tänkt på oss hundägare och byggt en hundrastgård precis brevid.)

Löparlår

Idag var jag på en kurs i handikappsimning genom mitt jobb som assistent. Vi fick pröva på massa olika sätt att simma på. Bland annat fick vi simma med benen i kors och bara använda armarna. Mina ben sjönk som stenar...

Läraren sa att det kan vara så att om man tränar benen mycket så kan man ha tyngre muskler. Fast i de flesta fall handlar det om att man inte kan slappna av. Jag kör nog på den första teorin, att det är mina fantastiska benmuskler...

För övrigt insåg jag att jag har stora problem med att ha huvudet under vatten. Tycker det är riktigt obehagligt!!! Pojkvännen har lovat hjälpa till med terapi och spruta vatten i mitt ansikte varje gång vi duschar ihop.

Morgongymnastik

"Ska du köra cykel?" frågar tjejen i receptionen.
"Ja annars skulle jag inte vara här så tidigt", stönar jag med sömn i ögonen.

16 stycken tappra själar är vi, 17 med instruktören. 06:45 har vi alla kommit plats på våra cyklar och passet drar igång. 45 minuter spinning har vi framför oss.

Vi tycker nog alla att det känns tungt, men så fort musiken drar igång är tröttheten som bortblåst. Adrenalinet strömmar till. Jag tänker på mitt blogginlägg från igår och bestämmer mig för att nu ska jag pressa min kropp ännu mer så den blir ännu starkare. ( Det ger betydligt mer energi än att tänka att jag ska förbränna så mycket som möjligt...) Jäklar vad jag svettas! Mycket backar är det. Instruktören räknar ner, 5 minuter kvar; 4 minuter kvar; kom igen nu, sista 20 sekunderna spurtar vi! Jag tar i så jag blir illamående!

45 minuter har gått. Vi är alla helt slut i musklerna. Men kroppen känns ändå lätt som en fjäder och humöret är på topp.

Redo att möta dagen!

Kroppstankar

Jag hör till dem som aldrig riktigt har varit nöjd med sin kropp. Sen jag var 12 år har jag alltid gått och varit mer eller mindre missnöjd med mitt utseende. Ibland har jag försökt göra något åt det och ibland har jag inte orkat bry mig, men ändå mått dåligt av det.

Varför, jag säger VARFÖR, måste man hela tiden gå och vara missnöjd med sin kropp? Nu är det dags att tänka om! Det här året som jag hållit på och löptränat och sprungit lopp har jag insett något. Kroppen ska inte värderas utifrån sitt utseende, utan ifrån sin funktion.

Jag är stolt över min kropp, som klarar av min träning och de mål jag sätter upp. Den ska ta mig hela vägen till marathon!

En bild till från söndagen

Var bara tvungen att ta med den här, för här syns det att jag faktiskt ledde ett tag. (Då räknar jag inte in den supersnabba tättrion. De var som i en klass för sig...)

Vilodag

Det spritter i benen idag! Jag vill ut och springa i det otroligt fina vädret! Men kroppen måste ju få vila ibland också...

Hösten är vacker

Tog en runda i skogen mot Nacka-reservatet i dag. Det är så härligt så här på hösten! Lagom varmt i luften för att springa. Gula löv överallt. Jag bara njöt!

Bild från igår

Copywright: Åsa Wisborg

Funbeat Race

Jag är medlem på ett träningsforum på internet som heter Funbeat.se och idag hade vi bestämt att vi skulle träffas för ett race i Alby i Tyresö. Eftersom det var banan från min ungdoms dagar kunde jag ju inte säga nej till att vara med.

Distansen var 8 km. Vi var 5 killar och 2 tjejer som sprang. Tre av killarna sprang iväg och sen såg vi inte röken av dem mer. Vi andra höll oss lite längre bak.

Jag vann damklassen... Jag tror att jag hade lite fördel av att jag känner till banan. Men dessutom hade jag för del av att ha tränat en del backträning, för det var i backarna jag ökade min ledning. Så där fick jag se att träningen verkligen har betydelse.

Kul var det i alla fall, att träffa folk i verkliga livet. Det roliga med att träffas på ett forum först är ju att man har ett gemensamt intresse, så man får aldrig slut på samtalsämnen. De andra bastade och grillade efteråt, men det kunde jag inte vara med på tyvärr... Får bli nästa gång!

Min tid blev i alla fall:
Vid mål (8km): 45.14 min
Vid 4 km: 22.33 min

8 månader kvar...

... är det nu. Härligt!

Oväntad hjälp på traven

I morse jobbade jag som assistent. Min brukare hade sovmorgon, så min arbetsuppgift bestod i att finnas tillhands om hon vaknade och behövde hjälp. Alltså hade jag lite tid över och den ägnade jag bland annat åt att träna lite core (alltså mage och svank).

Mitt när jag håller på med rygglyft bestämmer sig deras hund för att hon ska bli min personliga tränare för dagen. Hon hoppar bestämt upp och sätter sig på min rygg. Med den extra tyngden fortsätter jag att kämpa.

Tur att deras hund väger 4 kg och inte 40 kg som min...

Glada tillrop värmer!

Idag var det en tjej som gjorde mig så glad på gymmet. Jag körde benböj. Det var skitjobbigt! Jag led mig verkligen igenom dem. Hon stod bredvid mig och gjorde nån annan övning. När jag var klar och alldeles svimfärdig hörde jag henne säga: "Bra jobbat!"

Tänk vad två ord kan betyda! Jag kände mig jätteglad och peppad att fortsätta.

Vad dålig man är på att säga så till andra. Inte bara på gymmet, utan i livet i allmänhet. Jag lovar härmed att bli bättre på att ge glada tillrop till alla jag möter!

Värsta duktiga hunden

Idag hade jag lite tidsbrist och skulle inte hinna med att både springa och gå ut med hunden i min paus mellan två jobb. Så jag fick helt enkelt ta med mig Indra ut på löpturen.

Det är ingenting vi brukar gilla, varken hon eller jag. Hon tycker det är skittråkigt och vill inte alls. Detta resulterar i att jag får dra henne med mig, vilket gör det mycket jobbigare för mig och då blir jag arg! Så i dag var beredd. Hon skulle få följa med den första halvtimmen och så skulle jag springa själv sen.

Döm av min förvåning - Indra var hur duktig som helst. Hon sprang tappert på vid min sida. Hon saktade in för att kissa några gånger, men det måste hon ju få... Annars flöt det på och jag var så himla stolt över min tjej!

Synd att man inte får ha hundar med sig på maran...

Ibland får man lida pin!

Fy sjutton! Idag var det INTE skönt att springa. Jag hade bestämt mig för ett pass med tempolöpning, vilket innebär att man springer i högt tempo i 36 minuter och ökar tempot allt eftersom... Mördarpass alltså!

Det gick inge bra alls! Kroppen var inte med mig idag. Svetten rann som Niagarafallet och pulsen var hög som Mount Everest. Jag insåg att det inte var rätt dag att köra ett så tufft pass. Så jag kortade ner det till 26 minuter i högt tempo och sänkte sen tempot en aning de sista 10 minutrarna. Ändå var jag helt slut efteråt! Usch!

Vägen till Stockholm Marathon är inte alltid en dans på rosor.

Idag bär vi rött...

... för att visa vårt stöd till det burmesiska folket och munkarna som kämpar för frihet från militärens förtryck!

Jag vill tacka...

Visserligen har jag inte vunnit nåt pris än, men eftersom jag tvivlar på att jag någonsin kommer göra det så får jag tacka ändå. Idag vill jag tacka min gymnasielärare i idrott.

Det var han som fick mig att inse meningen med löpning. Han ansåg att idrotten var till för att vi skulle röra på oss, och han insåg att alla inte gillar att spela fotboll eller basket eller nån annan bollsport. Så vi var några stycken som nästan varje lektion tilläts att jogga nere i Rålambshovsparket i stället för att stå passiva och "titta på" när de andra spelade boll.

Det var under dessa rundor som jag förstod hur skönt det är att springa, vilken bra motion det är. Jag insåg också att det viktiga är att man rör på sig, inte att få bra betyg i idrott. Hade jag tvingats spela fotboll hade jag inte alls rört mig lika mycket under lektionerna. Självklart är det bra att träna på koordinationssporter ibland, men det var under gymnasiet jag insåg att min sport är att springa. Och det är inte sämre än att vara duktig på att spela boll!

Vacker morgon

I morse var jag ute och sprang en runda i Alby i Tyresö. Indra och jag har sovit i Tyresö i natt, så jag fick tillfälle att återuppleva gamla minnen och springa den runda som jag en gång startade min löparkarriär på.

Det var en härlig, kall, runda, då jag verkligen fick njuta av naturen. Vackrast var det när jag sprang förbi Albysjön och såg älvorna dansa på vattenytan. Det är såna stunder som gör träningen värd att uthärda och livet värt att leva...

Ett hundliv

Pilates kan slänga sig i väggen, lyfta skrot är bara skräp, vanlig styrketräning är ingenting. Jag har kommit på vad som är den absolut bästa styrketräningen för hela kroppen: Skaffa en hund!

Ni som nån gång har gått ut på eftermiddagspromenad med en pilsk, höglöpande, 40-kilos rottweilertik, ni vet vad jag snackar om. Det är "vänta jag måste nosa här i fem minuter", eller "matte vi går häråt det har gått en kille här", eller "titta matte, titta matte, en JÄTTESNYGG hane där borta", eller " jag går inte en meter till, jag ska stå här och slicka på marken", eller "vänta vänta jag ska bara kissa lite för 100:ade gången..."

Som hundens ägare gäller det att hålla sig lugn och inse att hon inte kan hjälpa att hon känner som hon gör. Men lite frustrerande är det att hela tiden antingen få dra henne med sig eller hålla emot så hon inte drar med sig mig.

Men jag är inte dum! Jag tar det som träning. Armarna får förstås sitt, precis som axlarna. Ryggen får hjälpa till att hålla emot ibland och när jag ska dra henne med mig får magen och svanken jobba. Perfekt träning för hela överkroppen! Vem behöver gymkort egentligen???

Backe upp och backe ner

Idag körde jag ett backpass. Det var INTE ett pass där jag kände att jag flög fram. Det var för jävligt jobbigt!

Backpass går till så här. Först värmer jag upp i 13 minuter med lätt jogging. Sen har jag en backe som tar ungefär 45 sekunder att springa upp för. Där springer jag upp och ner, upp och ner, jag spurtar upp och joggar ner. Det är inte skönt någonstans. Varje gång man närmar sig slutet på backen tänker jag att "jag skiter i det här".

Men jag vet ju att det gör nytta. Det är bra för konditionen och för benmusklerna, vilket gör att jag kan springa fortare. Så efteråt känns det skönt, när jag vet att jag gjort någonting bra och klarat av ännu ett tufft pass! Då kan man koppla av ordentligt!

Visualisering

I torsdags gjorde jag ett konditionstest tillsammans med min PT. Jag fick springa 2 km så snabbt jag kunde. Man kan inte säga så mycket utifrån ett test, utan det bygger på att man gör testet regelbundet och ser hur man förbättras. Men tränaren tyckte att testvärdena såg bra ut. Hon kollade på syreupptagningsförmåga och blodvolymen bland annat... Att springa gick i alla fall på 9.51 min och det var jag nöjd med.

Det var ju riktigt tufft att springa. Tränaren stod bredvid och berättade hela tiden hur långt kvar det var. När det var 400 meter kvar såg jag framför mig hur jag kommer in på Stockholms stadion, har hela maran bakom mig, bara upploppet kvar. Härlig känsla!

Jag tror det är en bra taktik, att se framför sig att målet är nära och tänka på hur härligt det kommer att kännas NÄR jag har klarat maran! För det SKA jag!

Aaaahhhhhh

Vad är väl skönare än att, efter fullgjord dag med träning, plugg, arbete och däremellan motion och aktivering av hunden, glida ner i ett badkar fyllt med varmt vatten? I handen senaste numret av ToppHälsa och bredvid ett stort glas kall cola light. Musklerna slappnar av. Tröttheten infinner sig. Bara att krypa ner i sängen sen...

¤@%&# mage

Känsliga personer varnas härmed!

Är så trött på min mage. Den har bestämt sig för att ALLTID sätta igång 15 minuter in på ett löppass. Det spelar ingen roll hur många gånger jag går på dass innan. Sen får jag springa och knipa de resterande 45 minuterna. Hur lätt är det att prestera sitt bästa då????? GRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!

Sagt och gjort...

Eftersom jag nu fick sånt sug efter yoga i går bestämde jag mig för att köra nu på morgonen. Åh vad skönt det var! Men det kändes att det var ett tag sen, jag var lite mindre rörlig nu kan man säga...

Yoga-abstinens

Åh vad härligt det var i somras när jag körde yoga varje morgon med utsikt mot havet på stugan! Jag saknar yogan, har inte gjort någon sen semestern. Det är ett perfekt sätt att starta dagen på tycker jag. Man väcker kroppen lagom lugnt och man blir mjuk och varm i musklerna.

Men, men, man kan inte hinna med allt :-(

Regn regn regn

Oj vad det regnade ikväll när jag och syrran drog iväg ut på en löprunda. Det var tur att vi bestämt att vi skulle springa tillsammans, för annars hade det nog inte blivit av för någon av oss. Men nu var vi tappra och sprang en ganska lång stund, trots att vi var genomdränkta båda två.

Det var ändå lustigt. Vi var dyngsura, men ändå frös vi inte det minsta. Det är en rätt behaglig känsla faktiskt! Så fort jag stannade upp blev jag däremot iskall på två sekunder. Det är vid såna tillfällen man verkligen inser vilken värme kroppen producerar.

Härlig morgon

Idag var jag så där knäpp igen. Gick upp klockan 5.45 för att vara funktionär på en spårtävling på brukshundklubben. Jag var spårläggare och min insatts bestod i att lägga två spår på 2 km var. Klockan 07.00 gick jag mitt första spår. Temperaturen var då -0,5 grader...

Men det var härligt! Solen sken och luften var klar. Jag trampade på över stock och sten, och det var riktigt jobbigt vissa stunder, så konditionen fick sitt. När jag gått mina 4 km kunde jag sitta och verkligen njuta av att äta frukost mitt i skogen.

Är man lite knäpp upplever man härliga stunder!

Ville bara lägga in denna härliga bild på min älskling Indra. Inte för att den har något med träning att göra, men jag blir glad av att se den och glädje behövs ju när man tränar...

Träningsvärk!!!!!

H-VETE vilken träningsvärk jag har i benen efter passet i torsdags. Jag kunde typ inte gå på hela fredagen och fortfarande idag är jag lite stelbent... Vi tränade styrka i musklerna, något som man ju kan tro att jag har eftersom jag springer så mycket. Men det är väl en annan typ av styrka. Jag fick göra knäböj och hoppa mellan varje böj - aj aj aj. Men det ska tydligen vara bra att träna explosiv styrka för att få upp farten när man springer. Så det är bara kämpa på. Om fyra veckor är det Hässelbyloppet och då vill jag slå rekord på milen!

Tränade med personlig tränare idag igen. Hon har tagit på sig att få ordning på mina axlar. Vi hittade en övning som tar exakt där jag brukar få ont. Jag var rätt så svag där kan jag säga... Andra muskler i axlarna tar 3-4 kg i alla fall, den här klarade inte ens 1,25 kg. Bra att jag hittat en övning som tränar den muskeln, då kanske jag inte behöver ha så mycket ont där.

Resultat

Här är mina resultat på de lopp jag sprungit i höst

Midnattsloppet 10 km
Tid: 60.47 min
Placering: 2339
Tid vid 5km: 29,33
Genomsnittsfart: 6,04 km/h

Tjejmilen 10 km
Tid: 58,32 min (ej officiell tid)

Stockholm halvmarathon 21,098 km
Tid: 2,09,03 h
Placering: 1036
Tid vid 10 km: 58,44 min
Genomsnittsfart: 6,06 km/h

Observera att mellantiden vid 10 km på halvmaran är bättre än sluttiden på Midnattsloppet. Jag sprang alltså halvmaran mycket fortare än jag trodde att jag skulle klara av!

Löpband vs Naturen

Många skulle säkert hålla med mig om att naturen borde vara det självklara valet när man får välja var man ska springa. Ändå så drog jag till gymet i morse för en löptur på löpbandet och medan jag sprang funderade jag på fördelar och nackdelar med de olika alternativen.

Naturen
+ Jag kan träna när som helst
+ Jag kan träna var som helst
+ Omväxlande miljö
+ Naturliga delmål med löpningen
+ Varierar träningen på ett naturligt sätt, med backar och vind
+ Bra när jag ska köra korta intervaller och backträning

Löpband
+ Alltid bra väder
+ Jag kan hålla exakt koll på hur fort jag springer och med vilken lutning.
+ Bra när jag ska köra långa intervaller
+ Jag kan titta på tv samtidigt
+ Jag blir peppad av att se andra som tränar samtidigt
+ Det finns en varm bastu att koppla av i efter träningen
+ Det finns alltid TOALETT i närheten!!!!!!!!!

Så hur blev det? Jo, löpbandet fick ett plus mer. Ju mörkare och kallare det blir tror jag dessutom att löpbandet kommer att bli ännu mer lockande. Det bästa tror jag är att variera sig och inte fastna i det ena eller andra, men samtidigt är väl det viktigaste att träningen blir av, och man ska ju välja det som känns bäst, tycker jag, för då blir man mer motiverad.

Mental träning

Under damernas marathon i friidrotts-vm förra veckan sa kommentatorn att marathon handlar om att kunna ignorera smärta, eller stå ut med den. Jag hoppas att jag inte kommer att lida allt för mycket, men jag nog ändå inse att ett marathonlopp inte direkt är något bekvämt. Jag måste nog öva en viss förmåga att härda ut...

Idag fick jag lite träning i just det. I mitt jobb som personlig assistent tillbringade jag 3 timmar i regnet, genomblöt om ben och rumpa, för att min brukare skulle få se sin idol framträda. Det var inte alls bekvämt, men vi höll humöret uppe. Vi tänkte att det är värt det.

Det är väl precis så jag måste tänka, dels under själva loppet, men även under alla träningspass och alla tidiga mornar på gymet. Tänka på den glädje jag kommer att känna när jag klarat av det, när jag kommer in på stadion och ser målet framför mig. Det är värt det!

PT-träff

Idag tränade jag tillsammans med min personliga tränare för första gången. Hon visade mig massa bra övningar för axlarna. Det behövs, för jag har ofta ont i dem. Så blir det när man har en 40-kiloshund i kopplet...

Jag fick boxas också! Det var riktigt kul! Jag fick ta fram lite aggresivitet. TOWANDA!

05,15

OK, ni kommer säkert att tänka det. Men det finns ingen anledning att säga det. Jag vet det redan. Jag ÄR tokig, det har jag slagit fast redan genom att anmäla mig till Marathon.

05.15 i morse startade träningen inför maran. Då ringde väckarklockan och meddelade att det var dags att gå upp, klä på mig, äta lite och snabbkissa hunden, för att sen åka till gymmet. Som sagt, inte klokt egentligen. Men vad gör man? Ska man hinna träna samtidigt som man jobbar, skriver uppsats, har en hund att ta hand om och dessutom vill kunna umgås med sin pojkvän nån gång emellanåt, då finns det inte mycket att välja på!

Så klockan 06.45 vad jag på plats på crosstrainern i gymet. Körde först ett styrkepass för överkroppen och sen en löptur med intervaller på löpbandet. Det kändes skönt! Jag flög fram idag. Det är härligt när träningen är så rolig!

Jag hann med en kort stund i bastun också, innan jag åkte hem för att gå ut med Indra och sen sätta mig med skolböckerna.

Arbetskamrater är bra att ha...

... i alla fall när de kan massera. Och det kan min arbetskamrat I. Jag hade redan innan loppet bokat tid hos henne igår för massage av mina ben. Ofta när jag har varit hos en massör har det varit nacken och ryggen som krånglat, så benen glöms liksom bort. Men nu skulle benen få vad de förtjänade efter helgens strapatser.

Jag såg verkligen fram emot massagen, för på natten innan drömde jag att jag var där. I drömmen hade hon dock möblerat om lite. Vi skulle hålla till i badrummet och jag skulle ligga med huvudet på toalettringen med ansitet ner i vattnet...

Som tur var blev det inte så i verkligheten. Jag fick ligga på massagebänken och koppla av medan benen fick välbehövlig massage. Skönt!

Förkyld

Typiskt, men ändå tur! Dagen efter vaknade jag med ont i halsen. TUR att det inte var i lördags jag vaknade så. Jag hade nog sprungit ändå...

Nu är jag i alla fall tvingad till några dagars vila innan jag sätter igång med tränignen inför maran.

Halva distansen avklarad

Jag fixade det! I lördags

sprang jag Stockholm Halvmarathon. Tiden blev 2.09.04!!!!!

Jag var jättenöjd med tiden och superstolt över att jag klarat det. Det var ju målet med all träning från nyår fram till i lördags, så det var jättekul att det gick så bra!

Det var TUNGT, särskilt sista fem kilometrarna. Jag ville gärna stanna och gå i några uppförsbackar. Men jag var envis. Jag ville springa hela sträckan och det gjorde jag också. Jag var så glad när jag kom i mål och fick min emdalj som visade att jag klarat det!

Kvällen efteråt blev inte så kul, däremot. Jag hade lite ont i magen redan under loppet. Kunde inte dricka så mycket för då gjorde det ont. Så efter loppet drack jag lite för mycket lite för snabbt. Det kom snabbt upp igen... Sen låg jag hela kvällen. Kräktes flera gånger, frös och kände mig allmänt eländig. Jag fick dricka små, små klunkar vatten och till slut återställdes vätskebalansen och magen blev villig att ta emot mat igen.

När jag låg där var jag lite, lite tveksam till hur det skulle gå att springa marathon. Men när jag väl mådde bra kände jag att det var värt det. Jag klarar av att må illa några timmar, för den tillfredställelse det innebar att ha klarat av någonting som jag inte trodde jag skulle klara. Så nu är jag bara mer taggad inför maran. Ska bara träna lite på det där med att dricka medan jag löper.

Jag har klarat 2,1 mil. Nu är det bara lika mycket till som ska fixas...

En blogg om min väg till Marathon

Jag kan inte riktigt fatta det än. Men jag har gjort det - jag har anmält mig till Stockholm Marathon. Den 31 maj 2008 är det dags. Jag har alltså 9 månader på mig. Då ska jag springa 4,2 mil på Stockholms gator.

9 månader. På den tiden hinner ju ett barn växa från ingenting till en helt livskraftig individ. Så nog ska jag klara det. Men det känns lite läskigt fortfarande...

Här ska jag i alla fall skriva ner alla mina vedermödor. För prestationen är ju inte att springa 4 mil den 31 maj. Prestationen är ju all den träning som jag kommer måsta gå igenom innan dess.