VIVA ESPANA!!!!

Jag hejade på Spanien, så jag är glad! Fast det är klart, lite synd var det ju om tyskarna!

London-kompisens spanska pojkvän lär i alla fall vara riktigt glad. Så grattis till honom!

Något att se fram emot

Jag har jobbat kväll den här helgen, både fredag och lördag. Att jobba kväll är egentligen ganska trevligt, när man väl är på jobbet. Det är lugnt och skönt. Men det SUGER (för att använda ungdomsspråk) att vara på jobbet när alla är lediga. Särskilt fredag och lördag!!!!

Men jag har hittat botemedlet. Jag ser till att ha någonting att se fram emot när jag kommer hem. Och eftersom det bästa jag vet är jordgubbar, så har jag sett till att det står en liter jordgubbar och väntar på mig i kylskåpet efter jobbet.

Men idag räckte det inte med det. Några timmar innan jag slutade ringde pojkvännen och frågade om jag ville basta, och det ville jag, så han fixade så att en varm bastu väntade på mig efter jobbet.

Bastu och jordgubbar med grädde. Då känns det i alla fall som att man får lite lördagskväll...

Nu ska jag lägga mig, för i morgon börjar jag 07.00.

Vi har världens bästa boende på jobbet! Man får idel glada ord av honom. "Åh, vad vackert du sjunger!", eller "Åh, vad trevligt att du kom!" eller "Nu ska jag lägga mig och drömma om dig..."

Fler såna människor i världen!!!

Styrketräning

Idag körde jag styrketräning för första gången på länge. Jag har ju en hel del träningsvideor, så det var dem jag dammade av. En var pilates för mage och rygg och ett var ett program som heter "Bli en bättre löpare". Det senare tyckte jag var bra, för det täckte hela kroppen. Både benen, fötterna och magpartiet fick sig en dust. Skönt!!!!

"Nej nu vill inte jag vara med längre!"

Det tyckte Indra idag när vi var hos veterinären. Vi var där för att kolla upp några utslag hon har haft under hakan ett tag och dessutom för att kolla öronen som varit ganska rejält röda den senaste tiden. Hakan var ingen fara, vi skulle bara badda med lite alsolsprit sa veterinären. Öronen däremot var lite värre. Där var det infektion. Veterinären skickade in en sköterska som skulle rengöra öronen.

Men se det tyckte inte Indra var någon bra idé. Sköterskan fick rengöra lite grann i ena örat, men räckte det för Indra. Hon åmade sig, hon backade, hon försökte slicka oss för att vi skulle sluta. Trots att vi var två stycken gick det inte att hålla i henne ordentligt. Hon var superstressad, så vi bestämde oss för att inte bråka mer med henne. Hon fick droppar mot infektionen och sen fick hon vara. Hon har nog aldrig sett så olycklig, och samtidigt arg, ut. När sköterskan öppnade dörren nästan sprang hon ut. "Nu drar jag, här är de ju inte kloka" tänkte hon nog.

Vi fick i alla fall örondroppar utskrivna och order om att göra rent en gång om dagen. Allt detta till det facila priset av 1000 kr. Vi får hoppas att hon blir bra i öronen nu!

"Pappa (och mamma) kom hem!

För vi längtar efter er. Kom innan sommarn är slut lilla pappa (och mamma...)"

Nu har mamma och pappa varit utomlands alldeles för länge tycker jag och Indra! Nog för att vi unnar dem att ha det underbart skönt, men i alla fall.

Förra året när de var borta skickade jag ett sms några dagar innan de skulle komma hem där jag skrev att vi tyckte att de skulle komma hem snart. Då ringde mamma på en gång, för hon trodde att nånting hade hänt. Gulligt va! Kan man inte bara få sakna dem trots att allt är bra???

"Åskan har gått och om kvällen blir det mörkt (nja inte så, men mörkare) Nu slutar brevet från Johanna och Indra."

Indra simmar på...

Idag var vi på Hundkuranten och simmade igen. Vi går dit ungefär en gång i veckan. Idag simmade hon ca 13 + 10 minuter. Hon är jätteduktig och kämpar på ordentligt. Nu börjar det märkas att passen blir längre, för hon blir väldigt trött i slutet och man får hjälpa henne upp efteråt för att hon är trött i benen.

Jag kom på en kanonidé idag också. På semestern åker vi ju upp till Pite. Vattnet utanför stugan är nog inte idealiskt att simma i, eftersom det är stora vågor och dessutom så kallt att jag kommer att vägra bada med Indra. Men så kom jag på att uppe i skogen finns ju en tjärn och där ligger en liten roddbåd. Så dit kan vi gå så får Indra simma bredvid båten. Perfekt motion för henne i sommar!!!

Godkänd

Nu har jag varit och efterbesiktat bilen och - tack vare pojkvännen - blev den godkänd! Hurra! Nu behöver jag inte tänka på det där på ett helt år!

Tiden går

Idag är det tre månader sen Indra opererades. Tänk vilken tur ändå att hon började halta, så vi upptäckte att hon hade den där skadan i armbågen. Hon hade ju uppenbarligen gått med skadan i två och ett halvt år innan hon började halta, så det hade ju kunnat bli ännu värre. Nu är hon på bättringsvägen och blir piggare och piggare!

Nu har vi precis varit nere vid stranden. Först gick vi en promenad och sen satt vi på en brygga och filosoferade lite. Indra har tagit efter mig - hon kan också sitta och titta på vatten hur länge som helst. Så där har vi nåt bra att göra tillsammans!

Skadeglädje

Det var så skönt i morse. Pojkvännens väckarklocka ringde. Jag vaknade. Funderade en liten stund på var jag var och vad som hände. Sen insåg jag att det var han som skulle gå upp och inte jag! HURRA!!!! Sova är skönt!

God morgon!

Det är tur att jag är en morgon pigg individ! Klockan 5.20 ringer klockan när jag ska jobba förmidag. Sen snoozar jag till 5.47, då jag måste kliva upp. Jag stapplar ur sängen in på toaletten. Men när jag väl suttit där en stund så är jag rätt så pigg faktiskt.

Idag har jag redan hunnit med att kopiera kvitton för Indras försäkring och dessutom har jag fixat matsäck innehållande både frukost, lunch och ett mellanmål... Nu ska jag gå ut med Indra innan det är dags att sätta mig i bilen.

Ha en bra dag!

Språkbruk

I torsdags när vi skulle åka ut i skärgårn satt jag och Indra på bryggan och väntade på båten. Då kom en svanmamma simmande med sina ungar. Indra blev väldigt nyfiken. Svanen gillade inte uppmärksamheten utan fräste argt mot Indra och mig. Några ungar stod på stranden och såg alltihop. En av dem kommenterade:

"Kolla, svanmamman dampar mot hunden..."

Som många säger, ordet "damp" har fått en lite ny betydelse...

Hemma igen

Nu är vi tillbaka på fastlandet efter helgen på ön. Vi har haft det jätteskönt! Lugnt och härligt. Massa god mat och trevligt sällskap. Vädret hade väl kunnat vara lite bättre, men ändå helt OK för att vara svensk midsommar.

Indra har levt livet!!! Hon trivs så bra med att få vara fri och göra precis det som faller henne in. Ibland går hon nosar, ibland går hon en tur ner till vattnet. Tyvärr har det inte blivit så mycket badning eftersom vädret inte varit perfekt, men pojkvännen har sett till att hon simmat efter pinnar några gånger i alla fall. Hon fick också visa sig bestämd när grannens labbehane på 1 år kom förbi för att hälsa. Indra visade tydligt att det var hon som bestämde och han fick loma hem med svansen mellan benen...

Nu känner jag mig utvilad. Fyra veckor kvar till semestern. Fyra veckor med ganska få lediga dagar. Men det ska jag nog klara av! Jag ser sommarstugan i Piteå skymta där borta i framtiden och då blir det lite lättare.

GLAD MIDSOMMAR!!!!!

Vi åker ut till skärgården direkt efter jobbet i morgon och blir borta ända till på söndag kväll. Härligt!!!!!

Ha en jättetrevlig helg allihopa!

Ett litet tips...

Se till att inte spruta handsprit i era ögon!

Jag råkade göra det på jobbet idag. Det var INTE skönt!!!!

Hektisk dag

Oj vad jag har hunnit med mycket idag!!!! Det var uppstigning klockan 6.00, för jag ville åka genom stan innan köerna kom igång. (Det blev verkligen genom stan, för det är ju nåt vägbygge på centralbron, och jag hamnade fel och fick köra genom Gamla stan och Söder...) Indra och jag åkte HEM till Skarpnäck, där vi åt frukost och tog hand om posten.

Klockan 9.00 var vi och simmade på Hundkuranten. Indra simmade 11 + 11 minuter. Det gick bra, men hon verkade lite trött idag och fick ta det lite lugnare. Efter simmet åkte vi till mitt jobb i Trollbäcken, där vi i stort sett bar hälsade på och fördrev tiden. Kul att träffa mina "gamla" arbetskamrater igen!!!!!! Indra var också överlycklig för hennes favorit var där och gav henne massa kakor!

11.30 åkte vi till skolan jag jobbat på, för jag skulle skriva papper. Jag har nämligen fått fast jobb där från i höst!!!!!!!!! Jätteskönt att slippa jobba på timmar! Jag är så trött på det!! Nu vet jag att jag har jobb och får lön varje månad! Efter att jag skrivit på firade jag med mig själv med lunchbuffé på Pizza Hut - GOTT!

Sen åkte vi tillbaka till norrort, där vi tog det lugnt ett tag. Sen åkte jag till jobbet och jobbade hela kvällen!

Så nu är jag hemm igen. Indra är rastad för kvällen och jag har hoppat i myskläderna. Ska nu slappa lite innan jag går och lägger mig!

Positivt besked

Idag var vi på återbesök på Strömsholm och träffade den veterinär som opererade Indra. Och han hade bara positiva saker att säga. Han tyckte att allt såg bra ut, hon var inte svullen i leden och hon gick bra, tyckte han. Han sa att man får räkna med bakslag som det i helgen. Hon behöver inte börja med medicin igen, utan jag ska bara korta ner promenaderna till 15 minuter igen och sen sakta öka dem. Så jag var jätteglad när jag åkte därifrån och sa till personalen att jag hoppas att vi inte ses igen...

Indra väger nu 39 kg, alltså hon har gått ner 5 kg sen i april. Veterinären sa att det inte skadar om hon minskar nåt kilo till. Jag köpte därför ett foder som är till för hundar som har svårt att hålla vikten och så kan ju de sista kilot försvinna lite långsammare. Hon har ju i alla fall betydligt mindre belastning på lederna nu!

Domedagstankarna är borta. Min älskling ska få leva länge till!!!!

Antiklimax

Det finns ett problem med att läsa deckare. Man läser och läser och läser och det är så spännande. Varje ledig stund sätter jag mig med bokeen för att få veta vem som är mördaren. Och så får man veta det och så tar boken slut...

Vad ska jag göra då??????? Det roliga är liksom över! Jag får se till att hitta en ny bok att läsa, illa kvickt!!!

Tio somrar

Det här är den tionde sommaren jag jobbar inom äldrevården. Oj vad mycket som har hänt under dessa år!!!!! Dags att bli lite nostalgisk och se tillbaka. Här kommer en krönika över alla dessa år.

Det började 1999 på Blomsterfonden i Liseberg. Jag skulle bara jobba där den sommaren var tanken. Men sen blev jag kvar. Jobbade helger sista året på gymnasiet.

Sen blev det sommar 2000, och då jobbade jag fortfarande på Anneboda 2 Det den sommaren jag träffade min första pojkvän, där bland alla gamlingar hittade vi två ungdomar varandra.

Under hela 2001 blev jag kvar, då som månadsanställd, medan jag funderade på vad jag skulle göra med mitt liv.

2002 sa jag upp mig från månadsanställningen och gick tillbaka till att jobba på timmar. Det var också då jag fick jobb på Trollängens äldreboende och den sommaren jobbade jag både på Blomsterfonden och på Trollängen. Sen på hösten började jag plugga genusvetenskap och jobbade åter igen helger och kvällar för att dryga ut studiemedlen. Det var också det året jag flyttade hemifrån, så nu behövde jag jobben mer än någonsin. Jag och S bodde i Blomserfondens lägenheter i Liseberg.

2003 fortsatte jag att åka fram och tillbaka mellan arbetsplatserna. Det var under detta år jag jobbade som mest under terminerna. Varannan helg jobbade jag och ofta på Fonden på fm och sen på Trollängen på em. Samtidigt läste jag Historia A+B, nog de tuffaste kurser jag läst. Att jag orkade. S och jag bdode under hösten i Svedmyra. Usch, det var ingen rolig tid!

2004 flyttade vi tillbaka till Liseberg, men trots det valde jag att jobba enbart på Trollängen det året. Så här i efterhand vet jag inte varför, men förmodligen fick jag väl mest betalt där. Egentligen var det lite konstigt, eftersom det innebar en resväg på en timme i vardera riktningen, i stället för gångavstånd. Jag läste religion hela året. Precis innan jul det året skaffade vi Indra, min älskling, och det var nog början till slutet på vårt förhållande...

I början av 2005 jobbade jag ingenting, för jag var hemma och tog hand om Indra. Men tillsommaren kom jag igång och då var jag åter på Blomsterfonden. Det var ju enklast för oss att jobba på samma arbetsplats, för då kunde vi hjälpas åt med hunden. Jag läste på lärarhögskolan och hade det ganska så soft. På sommaren flyttade vi till Skarpnäck och köpte bilen. S och jag planerade vårt bröllopp , men samtidigt gled vi isär allt mer.

2006 var året med de stora förändringarna. Jag läste historia C under våren och tack vare mina studiekamrater insåg jag att jag inte levde det liv jag ville. S och jag bröt med varandra. Jag bodde ensam för första gången i mitt liv. Jag ville inte jobba kvar på Fonden och möta honom varje dag. Så jag ringde till Trollängen och änglarna där blev så glada att höra av mig! Jag fick komma tillbaka och jobbade där den sommaren. Men eftersom jag var lite sent ute fanns det inte så många pass, utan jag var ganska mycket ledig också. Under dessa lediga dagar lärde jag känna en granne, T. Vi umgicks en del och på en fest hon hade träffade jag A och jag föll som en fura. Ny pojkvän, nytt liv!

Sommaren 2007 jobbade jag på Trollängen. Nu var jag klar med utbildningen och måste försörja mig helt på arbete. Inge mer studiemedel. Lösningen blev jobb som personlig assistent kombinerat med Trollängen, samtidigt som jag skrev min magisteruppsats i historia. En helt sjuk höst som knäckte mig totalt, men som jag ändå hämtade mig ifrån.

Så nu står vi här i 2008. Min tionde sommar. Nu har jag återvänt till Blomsterfonden, men inte Liseberg. Kärleken har ju fört mig norrut och när jag kom på att Fonden har anläggningar även här kändes det naturligt att söka där.

Tänk vad mycket som har hänt i livet! Vad många människor som kommit och gått. Hur många arbetskollegor har jag inte träffat och pratat med, för att sedan glömma bort dem? Jag har pluggat och utvecklats som människa. Jag vågar mer och tror nog ändå lite mer på mig själv än för 9 år sen! Jag har skaffat hund och två pojkvänner. Tre syskonbarn har jag fått. Jag har träffat vänner för livet och vänner som varit nära men som drivit iväg.

Jag gillar äldrevården. Det är ett roligt jobb. Det känns bra att göra någonting för de som inte kan klara sig själva. Men nog är jag lite less ändå. Inte på jobbet, men på att jobba kvällar och helger. Nu är jag klar med utbildningen och vill vidare!!!! Och kanske förhoppningsvis, troligtvis är det min sista sommar med äldre.

Bakslag

Jag tror att Indra har ont igen... För en vecka sen slutade jag ge henne hennes smärtstillande och antiinflammatoriska medicin. Och nu haltar hon igen. Hon verkar tröttare ioch är inte alls lika kelsjuk som hon varit på senaste tiden. Förmodligen har det väl blivit nån inflammation i leden. Som tur är ska vi vi på återbeök på Strömsholm i morgon, så då får vi höra hur vi ska göra nu.

Det känns inge kul! Domedagstankarna kommer på en gång... Tänk om hon aldrig kommer att kunnna bli helt frisk, utan måste gå på smärtstillande hela livet! Vad är det för liv? Ska jag ha kvar henne då???? Usch, jag vill inte tänka så men det är svårt att låta bli!

Hoppas hoppas veterinären säger nåt bra i morgon!!!!!!!!!

Turgroda på otursdagen

Få saker är så mysiga som att kura ihop sig i en fåtölj, med en kopp te och Camilla Läckbergs senaste deckare, när sommarregnet vräker ner utanför fönstret!!! Då njuter jag verkligen av livet!!!!

Jag fick också tillfälle att inviga den fina temugg som jag fick i examenspresent. På kanten av muggen sitter en liten lyckogroda. Den är jättesöt och man blir så glad av att se hur grodan ler mot en varje gång man tar en klunk!

Efter denna lugna mysstund känner jag mig nu helt laddad för att åka och jobba!

Åska

Indra och jag skulle passa på att utnyttja närheten till vattnet och gick därför mot stranden på vår promenad. Jag tänkte att hon skulle få simma lite, eftersom det numera är det bästa hon vet. Men när vi precis kommit fram hörde jag ett mullrande och såg hur svarta moln rörde sig in mot land. Det blev alltså inget bad, utan vi fick gå hem igen.

Och nu har jag insett en annan nackdel med pojkvännens hus. Det ligger rätt så högt upp... Lite läskigt när det går åska!!!!!

Min pojkvän har ju flyttat till Täby, vilket jag tycker är både bra och dåligt. Varje gång jag åker genom stan i rusningstrafik svär jag lååånga eder om hur i h-vete man kan välja att bo i en kommun där ALLA kör bil men det inte finns några ordentliga infartsvägar... Om jag fick spränga en väg i luften skulle det bli Bergshamraleden!!! (Hoppas att det blir bättre nu när den nya vägen öppnar i höst!)

Men det finns fördelar också! Och en av dem är området han bor i! Vi ser vattnet från övervåningen och eftersom jag älskar havet gör det mig väldigt lycklig. Jag var ute och sprang idag och det är inte helt fel att kunna springa hela rundan längs Värtans strand!!!!! Vattnet gör mig lugn och löpningen känns tusen gånger härligare!!!! Jag brydde mig inte ens om att det regnade, så fint var det!

Usch och fy

Ett tillfälle då jag inte direkt njuter av att ha hund är på kvällarna. Jag hatar kvällspromenaderna!!!! Särskilt när det går som det gjorde nu ikväll, att jag somnade på soffan. Det känns SÅ jobbigt att vakna, klä på sig och gå ut. Oftast blir det bara en kort, kort kissrunda.

Nu ska jag gå och lägga mig och somna i pojkvännens famn framför tv:n igen... Gäsp!

Premiär

Det är en illa dold hemlighet att jordgubbar är det bästa jag vet. Jag skulle kunna äta hur mycket som helst! Om jag fick välja en enda sak att äta resten av livet skulle det nog vara jordgubbar. Därför blev jag så glad idag när mamma hade köpt jordgubbar till oss som vi kalasade på. Det satt fint med pannkakor och jordgubbar efter joggingturen!

Monster på morgonpromenaden

Tänk dig att du är en rottweiler. Du är ute och går morgonpromenad med matte. Solen skiner och ni har det lugnt och skönt. Du nosar runt och kissar lite här och där. SÅ, plötsligt ser du ett stort, farligt monster vid sidan av vägen. Du sneglar upp mot matte, men hon verkar inte ta nån notis över faran som hotar. Monstrets stora käkar går fram och tillbaka och dess stora horn pekar mot dig. Du försöker dra lite åt monstrets håll, men matte reagerar fortfarande inte. Till slut bröstar du upp dig och utstöter det dovaste och farligaste morrrrrrr du kan uppbringa. Då reagerar matte. Men vad gör hon???? Hon tittar arg på dig och säger "NEJ, du får INTE morra på kossorna". Tänk att du försöker rädda dagen och så får du bara skäll!

Tänk att du är en ko. Dagen har precis börjat och du står och tuggar på lite gräs. Du har det lugnt och skönt. Plötsligt kommer en liten plutt gående på vägen. Du tittar lite nyfiken på filuren. Den låter, ett ljud som påminner lite som ett råmande. "Jasså", tänker du, och tuggar lugnt vidare...

2-0

9 minuter kvar. Sverige gör 2-0!!!! Mitt tips höll inte.
Men det bjuder jag på :-)


Heja Sverige!!!!!

1-0

12 minuter kvar. Sverige leder med 1-0... Hoppas att mitt tips inte blir verklighet, utan att de kan hålla ledningen nu!!!!!

HEJA SVERIGE!!!!

Alla "ska" ju ha en åsikt och tippa hur det går idag. Jag sticker härmed ut hakan och tippar på oavgjort: 1-1. Detta bygger jag på inga som helst vetenskapliga eller kunskapsmässiga grunder, det är bara min magkänsla. (Kalla det sömmersketips om ni vill.)

Det går förresten kanon att jobba på det nya jobbet! Alla är jättetrevliga! Och jobbet visste jag ju att jag tycker om... Ska nog överleva även denna sommar.

Onödigt!!!!!

Jag tackade nej till en middag hos svärföräldrarna. Jag stressade hem från jobbet. Jag packade mina saker snabbt snabbt snabbt. Indra fick bara en kort promenad. Vi satt i den SKITVARMA bilen i de SKITLÅNGA bilköerna på SKIT-Essingeleden. Jag var irriterad och Indra flämtade. Men allt hade ett syfte, vi skulle ju träffa sjukgymnasten och gå på treadmill!

Så när vi kommer fram säger tjejen i kassan att det inte finns någon tid bokad. Nej för de hade bokat in oss NÄSTA tisdag. Väldigt irriterande att åka från Täby till Kungens kurva alldeles i onödan!!!!! Och mitt i den j-la rusningen dessutom!!!! Men det var ju inte hennes fel, så inte blev jag arg på henne. Dessutom lovade de oss ett gratisbesök som plåster på såren (och ett besök kostar 560 spänn) så det blev ju en rätt bra affär. Tråkigt bara att det inte blev nån träning för Indra.

Jag vägde Indra idag igen och nu har hon gått ner från 44 till 39,7 kg. Jag hade velat träffa sjukgymnasten för att få hjälp med vad jag ska ge henne för mat i fortsättningen, nu när hon gått ner så mycket som hon behöver. Det får bli på måndag då jag ska på återbesök till Strömsholm.

Oj vad dåligt samvete jag hade idag när Indra fick vara hemma när jag åkte till jobbet. Jag skyndade mig hem och nästan sprang uppför trappan för att ta henne i min famn. Men inte var hon hemma. Pojkvännen hade kommit hem och tagit med henne. De var och BADADE!!!! Tänk att hon hade det så bra när jag trodde hon låg hemma och grät av saknad efter mig...

Eftersom jag inte behövde gå ut med Indra snörde jag i stället på mig löparskorna och gav mig ut på en runda längs vattnet. Tog det jättelugnt och det var rätt så skönt faktiskt! Inte för varmt.

Medan jag sprang lyssnade jag på radio och hörde en intervjuv med en av de tre svenska domare som dömer i fotbolls-EM. Fick veta att det finns ett "lag" som bara jobbar för att träna domarna. Laget ställer upp olika uppställningar och skapar olika situationer så domarna får träna sig på att döma. Det var lite roligt tyckte jag...

Från badkruka till badgalning

För ett år sen var Indra en riktig badkruka. Man fick verkligen tvinga henne ner i vattnet. Den enda som verkligen lyckades var pojkvännen när han kastade åtråvärda pinnar. Annars var det nästan tvång som gällde.

Men nu ska ni se henne! Hon är helt galen! I torsdags när vi var på Hundkuranten sprang hon ner i bassängen innan hon duschat och fått på sig flytväst. Och de senaste dagarna har vi varit och badat och det är nästan så att hon drar ner mig i vattnet. Hon sitter på helspänn och rycker till varje gång någon hoppar i vattnet och när hon väl får komma i själv är hon överlycklig!

Jag tycker det är jättekul att man kan bada med henne och att hon inte är nån bakruka längre. Det enda problemet är att förut kunde jag slappna av för jag visste att hon inte hoppade i vattnet. Nu måste jag hålla i henne så hon inte sticker ut för att "rädda" nån stackars badande ungdom...

Nytt jobb igen

Nu har jag jobbat klart på fritids för den här gången. Under sommaren ska jag jobba på ett äldreboende i Danderyd. Det känns lite tråkigt. Alltså inte att jobba i Danderyd. Jag gillar äldrevården ohc arbetskamraterna är säkert jättetrevliga. Men jag trivdes så bra på fritids och på den skolan. Att lönen dessutom är bättre i skolan påverkar ju också.

Det positiva är att jag jobbar nära pojkvännen och inte behöver veckopendla fram och tillbaka genom stan och aldrig känna mig riktigt hemma. Det lär gå lite mindre besin också.

Och om ni bor söder om stan och tror att ni nu inte kommer få se mig på hela sommaren kan ni vara lugna! Indra tränar fortfarande två gånger i veckan, så då kommer vi!!!!

Ingen mara men ett vårrus

I tisdags ringde min köra syster och frågade om jag ville följa med och springa Vårruset, för det hade fått flera återbud på hennes jobb. Jag nappade direkt, för jag älskar ju att springa lopp. Så igår sprang vi 5 km på norra Djurgården. Det gick faktiskt över förväntan! Jag orkade hela vägen. Konditionen var det faktiskt inget större fel på, men musklerna i benen protesterade en aning över den plötsliga omilda behandlingen.

Efteråt var det Picknik i gröngräset med en korg som sponsorerna bjöd på. Riktigt mysigt var det.

Nu är det gott att leva

Min kompis som jobbar i England har skrivit på sin blogg och klagat över vädret. Hon säger att det är så kallt! Jag hade tänkt skriva en lite halvelak kommentar om hur varmt vi har det här hemma och om hon bara flyttade hem igen så skulle allt bli bra... (Lite får de ju ta när de sviker en och flyttar så där.) Men jag hoppade över det.

Jag insåg ändå hur bra vi har det just nu! Vädret är ju helt underbart! Och jag som jobbar på fritids just nu njuter i fulla drag. Idag var vi ute från 11.30 till 16.30! Det är så härligt! Allt annat blir också mycket lättare, allt ifrån att kliva upp ur sängen på mornarna till att laga middag (man kan ju sitta ute och äta).

Bilder från i helgen då vi var ute i skärgården

HEMMA

I kväll är vi faktiskt hemma för en gång skull, alltså hemma i Skarpnäck! Det blir inte så mycket av det nu för tiden, antingen är vi hos pojkvännen i norrort eller hemma hos mamma och pappa i Tyresö. Det har liksom bara blivit så. Men ikväll sover vi alltså här. Jag har hunnit med att klippa gräset, som hade växt sig rejält långt under veckorna. Jag har slängt några ägg som låg i soporna och luktade JÄTTEÄCKLIGT! Dessutom har jag äntligen lyckats ladda ner Itunes och fått igång min Ipod som jag fick i examenspresent. Så nu kan jag lyssna på massa bra musik när jag är uteoch går med Indra.

Skönt att vara hemma! Men det kommer nog att bli trångt i min "lilla" säng, nu när vi vant oss att sova i dubbelsäng...