Första advent

Kom, kom, signade jul
sänk dina vita vingar.
Över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm.
Över de släkten som gått till ro,
över de ungas dagande bo.
Kom, kom, signade jul
sänk dina vita vingar.

Det är nog de vackraste raderna i en julvisa, tycker jag. Det stockar sig alltid lite i halsen när jag hör eller sjunger dem. De visar så bra vad julen borde få handla om. En frid som sänker sig över människorna, då man har tid att bara njuta och umgås med dem man älskar. Alla strider, stora som små, får ta en paus och människor som glömmer sina bekymmer för en stund.

För två år sen jobbade jag i äldrevården på julafton. Jag tyckte det var så mysigt. Vi dukade fram fint och fikade tillsammans, jag, de boende och några anhöriga. Verkligen inte människor som jag skulle umgås med annars, men ändå var det som om vi kom nära varandra, då när julefriden sänkte sig över oss. Och när jag tog min rast gick jag ut med Indra. Klockan var väl runt 18.00. Jag tror det bara var vi två som var ute då. Det var helt stilla, helt lugnt, helt fridfullt.

Så jag hoppas att, trots all stress som julen innebär för många, denna första advent blir en början på en tid då julens vingar får sänka sig över oss och vi bara får stanna till och njuta av allt det fina livet!

Så här julfint är det hemma hos oss nu...

Vardagsrummet

Köket

Jag lever

Igår fick jag ett oroligt sms från en kompis som bor utomlands och som jag därför pratar med alldeles för sällan. Hon undrade hur jag mår, eftersom jag inte skrivit på bloggen på ett tag. Så nu kan jag lugna alla och tala om att jag mår kanon! Jag har bara inte haft någon riktigt inspiration att skriva den senaste tiden...

Men livet knallar på som vanligt. I morgon är det första advent och huset är pyntat och klart! Adventsljusstakar i vartenda fönster. En adventsstjärna. Julgardiner. Juldukar. Ammaryllisar. Och idag har jag bakat lussebullar till morgondagens adventsfika med familjen!

Nu är det tre veckor kvar på terminen och det är inte utan att man börjar längta efter att få vara lite ledig. Jag hoppas på att få två veckor ledigt, eftersom julen ligger så bra i år. I år kommer jag verkligen att njuta under juldagarna och det faktum att jag för första gången i mitt liv får vara ledig på en helgdag, men ändå få betalt, gör att jag nästan inte behöver några julklappar (OBS, jag sa NÄSTAN!).

Till sist vill jag att ni går in och kollar på http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article3864164.ab. Jag känner en av fotograferna!!!!!! Måste säga GRATTIS till att det går så bra för honom just nu!

Houdini-hunden

Idag träffade vi henne igen - hunden Houdini. Ni kommer väl ihåg hunden som jag hittade på tomten i våras och som jag efter lite letande lyckades återförena med husse??? Nu när vi var ute och gick vår kvällsrunda mötte vi henne igen. Hon gick mitt på vägen. En svart hund på mörk väg. Ingen bra kombination!!!!!

Den här gången vardet lite svårare för mig att göra något. Jag band fast Indra och lockade till mig hunden. Hon hade inget telefonnummer på sig den här gången (vilket hon borde ha eftersom hon uppenbarligen rymmer då och då...). Desutom hade hon nog rullat sig i någon form av avföring, så jag ville knappt ta i henne.

Som tur var befann vi oss precis vid stallet, så jag tog med mig hunden dit för att få ett rep att binda fast henne med. I stallet fanns en tjej som visste vem hunden var (hon hade varit där och hälsat på förrut), så hon tog hand om henne. Slutet gott, allting gott - hoppas jag...

Gemensam joggingtur

Idag var det äntligen dags! Indras sjukgymnast hade sagt att hon nu kan få börja följa med mig ut på mina löpturer. Jag blev jätteglad över det. Men sen blev jag förkyld och det blev ingen löpning på två veckor.

Så idag hade jag bestämt att vi skulle ut och springa efter jobbet. Jag brydde mig inte om att det regnade och var riktigt ruskigt. Jag brydde mig inte heller om att Indra såg ut som ett åskmoln när jag sa att vi skulle ut. Nej jag drog med henne och så satte vi igång. Vi tog det VÄLDIGT lugnt! Korta löppass varvat med gång. Dels för min skull med knät och dels för Indras skull.

Hon var SUPERDUKTIG!!!!! Hon sprang så snällt bredvid mig och jag tror faktist att hon tyckte att det var riktigt roligt! Jag är så glad att vi kanske kan komma igång igen, för det är så praktiskt att kunna slå ihop min motion med Indras!

Fy vad jag är feg!

Jag var på väg! Jag klättrade upp två tredjedelar av stegen.

Pojkvännen håller ju på med sitt tak och då har han byggt upp en byggnadsställning längs ena långsidan. Nu står det på den höga sidan. Just där är huset nästan tre våningar högt. Jag hade sagt att jag absolut inte vågade klättra upp. Men så fick jag för mig att jag skulle upp i alla fall. Jag samlade mot och började klättra...

Men när jag kommit hälften började stegen skaka. Efter två tredjedelar blev det läskigt. Så jag fegade ur! Jag klättrade ner igen.

Hoppas ställningen är kvar nästa helg, då ska jag försöka igen!

Dripp dropp

Det är tur att jag sover lätt på nätterna. Pojkvännen hade varit uppe på taket igår och jobbat. Han hade satt ny panel och sen lagt över en pressenning. Men på natten började det blåsa och regna. Så mitt i natten vaknade jag av "dripp, dropp, dripp, dropp". Efter att i mitt nyvakna tillstånd ha fått fundera en stund förstod jag snart vad som hänt och väckte pojkvännen som fick stiga upp, klä på sig och ge sig ut på taket mitt i natten.

Jag låg kvar inne och var nervös. Men han klarade sig utan att ramla ner och han lyckades fixa droppandet. Sen fortsatte vi att sova!

Lång veckas färd mot natt

Äntligen är den här veckan slut! Alltså arbetsveckan! Jag har inte skrivit nåt på bloggen och det beror på att jag varit konstant trött sen i måndags. Från morgon till kväll har jag varenda dag bara längtat efter sängen. Så i kväll tänker jag somna framför tv:n i pojkvännens famn och sen sova ut ordentligt i morgon!

Sen när jag sovit ut ska jag fixa klart garderoben, packa upp mina kläder, slipa och måla om två sängbord och köra iväg skräp till återvinningen. Jag har blivit så aktiv på helgerna. Det är nog främst för att pojkvännen håller på och jobbar på taket hela dagarna. Då kan jag inte riktigt koppla av utan känner att jag måste göra nåt nyttigt jag också.

Men i morgon ska jag SOOOOOOOVA!

Måndag i kubik

Jag är SÅ trött idag! Jag gick upp supertidigt, klockan 04.45 för att åka från Täby. Jag var redan på morgonen helt slut och jag tror det beror på mina äventyr med garderoberna i helgen. Jag har inte suttit mycket still under helgen, utan kämpat på som sjutton. Dumt när man just varit sjuk, men sån är jag.

Dessutom var det MÅNDAG. Alla ni som jobbat med barn vet vad jag menar. Barnen har inte setts på ett tag, de är trötta för de somnat sent och allmänt kaos infinner sig. Idag var essutom första dagen efter ett lov, vilket gjorde att effekten av att det var måndag var mycket större. Jag hade så ont i huvudet när jag åkte hem.

Nu ska jag gå ut en kortis med Indra och sen ska jag lägga mig på soffan och somna tror jag...

Skruva och muttra med tårar av frustration

Idag var jag på IKEA och fick tag på de delar jag inte fick med mig hem igår. Ett snabbt besök var det, det snabbaste jag någonsin gjort på IKEA. Vi bara gick in, tog det vi skulle ha och gick till kassan. Inte en endaste liten servett köpte vi...

Sen var det dags att montera mera. Det gick väldigt bra till en början. Jag fick ihop garderoben helt utan hjälp. Men sen skulle jag sätta upp dörrarna. Och det var helt enkelt för svårt för mig. Jag var tvungen att hålla upp dörren och samtidigt hålla i skruven och samtidigt skruva md skruvmejseln. Och skruvarna var lite för stora för hålen så jag fick ta i som sjutton. Men jag var alldeles för envis för att be om hjälp. Jag slet och slet.

Til slut hittade pojkvännen mig gråtande av ilska över de förbannade skruvarna. Han hjälpte mig, så till slut blev det klart i alla fall. Nu är det bara handtag, några hyllor och en trådback till som ska upp.

Så här fint blev det:

Inuti Utanpå

Skruva och muttra

Idag har jag varit på IKEA med två kompisar. Jag köpte en garderob till sovrummet här. Eller, rättare sagt, jag skulle köpa en. Men en del fattades och så klart var det den viktigaste delen, nämligen stommen till den breda garderoben. Så jag har avtalat med moroch far att vi ska åka dit i morgon igen. Jag kunde ju åka ensam, men jag orkar tyvärr inte bära den själv.

Jag har i alla fall lyckats skruva och muttra ihop den ena delen. Det var lite kämpigt, men jag klarade det alldeles själv. För er som känner mig är det ju ingen nyhet att jag kan sätta ihop IKEA-möbler, men jag tror att pojkvännen var lite imponerad.